- Project Runeberg -  Valda skrifter / Andra delen /
356

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

måhända just derföre att han står så högt. har Whigskriket med sin
vanliga larmande ofördragsamhet ej blott kallat honom för Jacobit,
utan äfvén gjort honom till Jacobitismens fader, och den okunniga
hopen har käckt efterkacklat denna beskyllning. Men huru har han
betraktat Jacobitismen sjelf? — Har han icke strängt ogillat den
såsom politisk reactionskraft, ådagalagt dess oförstånd och dess
för-derfiiga inverkan på samhällets fred, ordning och lycka, och
dessutom visat, det den i många fall var falsk och endast en masque
för revolutionsanda och äfven ty rarelus t? Men han har äfven, kla-

rare och fullständigare än någon annan gjort rättvisa åt den ädla
och verkligt vördnadsbjudande sidan derat, åt dess allt uppoffrande
kärlek, åt dess trohet i olyckau och i döden. Med ett ord, Walter
Scotts såkallade Jacobitism är sanning, rättvisa och högsinthet
hvar-emot den Jacobitism, som anticiperande framtidens öden högst
onaturligt innästlat sig i Shakespeares Macbeth. är ensidig och osanu.

Macduff anses i allmänhet vara skådespelets egentlige
hjelte-gestalt, den mördade Duncans hämnare, återupprättaren af hans
förjagade ätts välde och verkställaren af försynens straffdom öfver
rysliga brott Han var utom Macbeth och hans gemål den förste som
såg den mördades lik. Han blir djupt upprörd af denna fasansfulla
syn, och detta höfves en verklig man; men sättet hvarpå han yttrar
sin fasa icke så. Han rusar nämligen ut i sällskapsrummet och
declamerar en rad högtrafvande ord, som mer tillkännagifva
förvirring än bestämd mening och äro lika dem, man vanligen i farans
och öfverraskningens ögonblick får höra af upprörda men svaga och
! okloka menniskor. Han gör larm, skriker, vill ringa med
stormklockor o. s. v., hvilket allt vid detta tillfälle tjenar till ingenting
annat, än att genom buller och oro hindra en verkligt klok
eftertanke att uppkomma hos någon. Det tillhör icke det verkliga
manna-hjertat, att väsnas öfver hvad som skett, det må vara huru
förfärligt som helst, utan att beslutsamt uppfatta, hvad som bör göras.
Då konung Ella af de sändebud, han skickat till Ragnars söner för
att underrätta dem om hans död, fick höra, att de öfriga hade visat
starka tecken till vrede och velat mörda dera, men Ivar deremot
tegat och låtit dem oskadde resa hem, sade han, att Ivar var den
mest fruktansvärde af dem alla. Horatius, i sin bekanta ståtliga
ode, säger, att den verklige mannen icke kan bäfva, utan om sjelfva
verldsbygnaden sönderfaller i spillror, skall han väl krossas af dem,
men icke bäfva. Macduff bäfvade vid Duncans lik, så att han
tappade bort sin klokhet och gjorde larm i stället att skydda både

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:11:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/2/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free