Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan kallas ädelt och godt Hennes ord äro henne alldeles ovärdiga,
både såsom maka och mor, och i gossens lättsinniga pjoller
ettersöker man förgäfves något af det, som ger hans ålder värde och
behag. Intet tecken förr än emot slutet vid mördarnes ankomst
förekommer i deras samtal till kärlek eller aktning för den flydda
familiefadern, och han skall dock vara skådespelets förnämsta
hjelte-character. Schiller och flere andra öfversättare hafva derföre
utelämnat detta vidriga uppträde. Men med orätt Det står i
väsendt-lig* sammanhang med skådespelets egentliga grundtanke.
HadeDun-cans character icke varit tvetydig och falsk, hade Macbeth, före det
frestelsen öfvervann honom och nedsölade honom i grofva brott varit
en ädel och storsinnad man, bade Lady Macbeth varit en af
hämndbegär brottslig men för öfrigt högsinnad varelse och ej en gemen,
genom rå lystnad etter rof och mord, afskyvärd qvinna, hade
Mao-duff icke af hämndlystnaden blifvit förvillad och nedfallit ifrån sin
äras höjd och hade Lady Macduff och hennes son i någon män
liknat Constanza och prins Artbur, skulle menskligbetens ära blifvit
räddad ifrån det menniskoföraktets förkrossande slag, hvilket
Shakespeare genom detta skaldeverk henne tillfogat Men nu förhåller det
sig icke så, emedan det är detta förkrossande slag, som är
tragediens ändamål, och för ett sådant ändamål är det af Schiller
förkastade uppträdet ett väsendtligt och nästan nödvändigt medel Jag
trodde en tid, att någon historisk tradition om Lady Macduff låg
till grund för Sbakespeares vanärande teckning af hennes minne.
Men det förhåller sig tvertom. Traditionen är nämligen den, att då
Macduff. i följd af en af Macbeth yttrad hotelse, hastigt flydde ifrån
slottet Dunsinan, stadnade han utanför sitt eget slott Fife, ropade
ut sin hustru, underrättade henne om förhållandet odi uppmanade
henne att icke släppa in den honom förföljande Macbeth. Sedan
begaf han sig skyndsamt vidare. Då Macbeth ett par timmar
der-efter anlände till Fife, hindrade hon genom hvarjehande
förevändningar houom att komma iu, men lät svara honom att Macduff vore
hemma och bade gått till hvila. När hon ändteligen fick genom
slottsfönstret se, att det fartyg, på hvilket Macduff gått om bord,
redan var ute på hafvet och gått till segels, trädde hon sjelf fram
på muren och sade till Macbeth: >Se seglet der ute på fjärden,
der far Macduff till England för att uppmana prins Malcolm att
komma hit drifva Dig ifrån riket och befria Scotland ifrån ditt
förtryck. » Den uppretade Macbeth ernade i böljan låta storma slottet
men afstod sedan ifrån detta onyttiga företag, och slottet stod qvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
