Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Lady Macduff lefde ännu, efter det Macbeth blef öfvervunuen.
Hon var således en af de starka qvinnor, de amazonlika hjeltinnor,
hvilka här och der pryda Scotlands krigiska historia, och mau kan
icke annat än med bitter känsla se, att hennes minne icke en gång
fått åtnjuta glömskans lott, utan blitvit af en mägtig skald
skym-fadt med en vanära, som sannolikt kommer att blifva evärdlig.
Rättvisa åt alla är en helig fordran, som gäller äfvensåväl för de
mäg-tige i ord som för de mägtige i handling.
Malcolm är representanten af den kraft, som slutligen segrar i
samhällets strider, af den patriarchaliska principen, det krönta barnet
som födee med diademet och har skogens, den ursprungliga
folkskraftens, spira i sin hand. Han är historiskt mera känd än
skådespelets öfriga personer. Han var under namn af Malcolm III
Can-moir, (storhufvud) Scotlands konung i trettiosju år, var tapper, klok,
nitisk, verksam och i flera afseenden högsinnt och ädel, och slutade
sin ärorika bana genom hjeltedöden på slagfiltet Hans förhållande
till sin ädla gemål, Margaretha, som etter sin död blef upptagen
ibland catholska kyrkans helgon, sprider öfver hans lefhad en skön
romantisk glans; och hans inflytelserika och i det hela lyckosamma
regering gör honom till en af de mest aktade furstar i Scotlands
historia. Motsvarar åter Shakespeares skildring detta högt
värderade minne och den traditionella föreställning det innehåller? Det
är väl omöjligt att svara ja på en sådan fråga. Den historiske
Malcolm var vid Macheths uppror minderårig och flydde undan för
den segrande conspiratöreu och en sådan flygt vanärar ingen; —
men Shakespeares Malcolm, ehuru, såsom det tyckes, redan fullväxt,
flyr ifrån sin af okänd hand mördade faders lik, innan ännu någon
undersökning var om mordet anställd och något beslut fattadt om
successionen efter honom. Han anade väl måhända icke, att hans
flygt skulle gifva misstanken anledning, att fästa fadermordets
förfärliga vanära vid hans namn, men det var i alla Ml hans
skyldighet att stanna qvar och manligt kämpa både för sitt land och
sig sjelf emot de faror, som hotade begge. Men nu skattade han
lifvet högre än både skyldigheten och äran; — och då han säger:
»Den stöld, som själ sig sjelf, oskyldig är,
Då nådens tid är slut,»
uttalar han ett försvar för fegheten i alla former, hvilket kan
åberopas af alla som fly, vare sig ifrån slagfiltet eller andra ställen,
der farorna och döden bota. Hagbergs tillägg, förmodligen för
versens skull, af »och döden när» — gör meningen ännu tydligare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
