Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver Shakespeares Macbeth (1851)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjelteätt i den beta drabbningen vid Otterboarne emellan honom
och Percy Hotspur träffas af ett dödligt pilskott och faller af hästen,
svarar han sina följeslagare, som trängde sig omkring honom, och
frågade huru han befann sig: »Dåligt Det är en prophetia inom
min slägt att en död man skall en gång vinna en batalj och det
är i natt som denna spådom skall gå i fullbordan. Jag faller
såsom mina fäder fallit ty få af dem hafva dött på sjuksängen. Lyft
derföre upp mitt baner, ropa mitt härskri och hämnas min död.»
Genomträngda af sorg och harm lydde Scottame deu döendes
befallning, stormade in på Engelsmännerna, öfvervunno dem fullkomligt
och togo begge hjeltebröderna Percy till fånga. Dessa Douglass
ord hafva en hög, skön, nästan förtjusande klang, ehuru den
egentliga stridsfrågan då var något obetydlig. Men då en far vid sin
stupade sons lik icke känner någon den ringaste sorg, utan säger,
det han önskar en sådan död åt alla sina barn, är det ett afguderi
af krigarens yrke, som förhånar och qväfver mensklighetens heligaste
känslor. De herrliga ord, hvilka Macduff ej långt förut yttrat:
»Mau måste känna sorgen som en man, om man skall kunna bära
den som en man», innehålla djup sanning; och den som icke kan
känna och bära sorgen, utan endast kasta den ifrån sig, har i sitt
bröst något helt annat än ett verkligt mannahjerta. Då Skakespeare
på så många ställen i sina skrifter med hat erkänner och visar
krigareyrkets så ofta verksamt brutaliserande inflytelse på det
ädlare i menniekans natur, kan jag ej föreställa mig att han genom
en sådan skildring, som denna, velat befordra dess åra. Malcolms
ord*· »Han är värd en större sorg och jag vill gifva honom den»,
utgöra på en gång en mild förebråelse emot Sivard och en fin
uppenbarelse af Shakespeares ogillande af det militäriska skryt, han lagt i
den sednaree mun. Men gubben Sivard är alldeles oförbätterligt
förstockad, i förnöjelsen öfver sin sons död, och säger: »det behöfs
ingen större sorg. Han har betalt sin skuld och Gud var med
honom», och när han får se Macbeths hufvud på Macduffs lans, ropar
han: »bär kommer ny bugsvalelee». Sivard var en väldig krigare,
som väl icke sjelf slog ihjäl många, men dock af bjertana grund
fröjdade sig, då folk stupade, de måtte höra till hvilket parti som
helsi
Efter det Macduff med Macbeths hufvud på piken, utropat
Malcolm till konung och den församlade hären gifvit sitt behöriga
genljud dertill, framträder Malcolm och håller ett tal, hvars
hufvud-sakliga innehåll är följande: »Nu är väl åtskilligt att göra: rikets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
