Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fosterlandskärleken har hos ett sådant folk icke någon stark och
lefvande rot, i kraft hvaraf den kan hålla ut äfven i motgångens
dagar och segra öfver egennyttans och fåfängans frestelser. Längtan
till främmande länder och en fördomsfull vördnad för främmande
seder, lagar och förhållanden öfvergå då ofta till en tänkesättets
tärande sjukdom, som bortfräter det sanna lefnadsmodet, kraften både
till handling och till lidande och genomtränger det vissnade hjertat
med det obestämdt knotande missnöjets gift. »Tala vid jorden och
hon skall lära dig» är ett gudomligt bud, hvars åtlydnad menniskan
icke ostraffadt kan försumma. Men huru skall ett folk tala till
naturen att det må vinna undervisning af henne? Om det vänder
sig emot denna sin lärarinna med inkräktarens blott vinst
beräknande eröfringsbegär och vill utkräfva hennes gåfvor såsom rof, blir
hennes röst stum och hennes anlete beslöjadt; men inom det
inkräktande folkets eget inre har hon i dess okufvade drifter
bundsförvandter, som väl småningom vexa ut till fruktansvärda hämnare
af hennes kränkta frid. Då åter menniskan går naturen till möte
med den varma kärlek, det sanna nit, som omedelbart henne
ingifvas af den djupa känslan deraf, att vårdarekallet af lifvet har
nödvändigt sammanhang med hennes bestämmelse, då är det som
naturen ej blott för henne verkligt öppnar sin rika hand och frikostigt
skänker henne medlen för hennes varelses bestånd, utan äfven
afslöjar sitt sköna anlete och inviger henne i lifvets uppenbarelse af
sitt heliga inre, samt undervisar henne, i vishet och tålamod, i
vördnad och förtröstan. Det är ock hufvudsakligen genom denna
undervisning, som menniskan kan lära sig att rätt förstå, högakta
och vårda den sida af samhället, som med naturen står i
omedelbar vexelverkan och hvilken det tillhör att genom ihärdiga mödor
utföra det stora verket af den sednares förädling; eller den i
egentlig mening såkallade arbetande classen. Numera bör det väl vara
icke blott för hvar och en tänkande begripligt, utan äfven af de
flesta fullständigt begripet och insedt, att de förstöringskrafter, som
uppkomma inom samhället sjelft genom den arbetande classens
vanvård och förvildning, äro dess fruktansvärdaste fiender, och att
den blott utifrån hotande inkräktningsmagten, må den vara huru
väldig som helst, är ett ringa ting i jemförelse med dem. Det
har nämligen varit dessa, som i alla skiften af vårt slägtes historia
hufvudsakligen undergräft samhället och beredt den förstöringens
afgrund, uti hvilken stater och välden under tidernas lopp slutligen
nedstörtat. Att sanningen häraf allt djupare och djupare uppfattas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
