Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den af sådan beskaffenhet, att äfven den strängaste dom, som
deröfver kan uttalas, är för mild. — Men den fruktansvärda
verkan, dylika uppmaningar hos andra folkslag möjligen kunna
framkalla, borde vi ej hafva anledning att befara hos oss, emedan hela
vår statsförfattning, i högre mått måhända än någon annan, är
djupt genomträngd af aktning för de arbetandes värde och rätt, och
derigenom har den Svenske odalmannen inom samfundslifvet en vigt
och betydelse, som den arbetande i andra länder saknar. Honom
tillkommer ock derföre en betydlig del af den ära, som ger glans
åt våra häfder, och, hvad som är vida mer, han har ifrån ålder
varit och skall troligen äfven i framtiden förblifva vår starkaste
conservativa kraft, en upprätthållare af vår frid och verkliga frihet.
Men ehuru vi således i honom äge en aktningsvärd förkunnare af
arbetets magt och ära, måste vi dock beklagligen erkänna det
någon djupare insigt uti betydelsen af lifvets och naturens vård ännu
icke införlifvat sig med vår såkallade högre bildning. Vi söke
sällan en sådan insigt och ännu mindre förstå vi att uppskatta
rikedomen af dess innehåll. Om vi nödgas medgifva, att naturens vård
och de arbeten den fordrar äro nödvändiga för vårt yttre bestånd,
förmå vi dock ännu icke värdera deras betydelse för utvecklingen
af vårt inre till verklig förädling och bildning, i följd hvaraf vi ej
heller kunne omfatta dem med sann högaktning och kärlek. Enligt
den åsigt vi af våra fäder ärft och under våra skiftande öden
bibehållit är den handling, vi värdere högst och åt hvilken vi egne vår
verkliga vördnad, den som har characteren af hjeltebragd och
består i strid emot och seger öfver stora och mägtiga hinder,
svårigheter och faror. Men äfven i egenskap af lifvets fridsälle vårdare
behöfve vi icke öfvergifva detta hjeltebragdens älskade ideal, ty det
är icke veklingen, som den i sin vildhet trotsiga Svenska naturen
kallar till sitt möte och gifver löfte om framgång och seger. Om
hon skall underkasta sig vårdarens hand, fordrar hon af honom det
högsta mått af klokhet, mod och ihärdighet. Det är derföre, som
ganska få af menniskokraftens dristiga företag kunna i afseende på
den yttre storhetens character anses öfverträffa det, som i den
Skandinaviska klippans magra och hårda grund förmår åt den organiska
verldens ädlare alster förvärfva ett djupare rotfäste och utsträcka
menniskovårdens skyddande och bevarande välde ända intill gränsen
af det vinterns oförgängliga rike, der dennes starke väktare, kölden
och mörkret, öfver det i dödens djupa sömn nedsjunkna lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
