Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slockna i vårt bröst och anse fridens kallelse såsom högre. Men
om uppmaningens sanna mening af oss uppfattas, kunne vi både
vörda och lyda den och det oaktadt troget egna oss åt fridens
dyrkan. Menniskans varelse är till sin högsta och innersta betydelse
ett offer, och det storartade i hennes tänkesätt har sin rot deri, att
detta offer af henne sjelf kärleksfullt och med fri vilja hembäres, ty
endast derigenom vinner inom hennes eget bröst det menskliga seger
öfver det förgängliga. Detta gjorde våre förfäder och den character
af storhet, deras bragder derigenom förvärfvade, är derföre ej en tom
och falsk skepnad, utan verklig och sann. Men de offrade åt falska
gudar, åt roflystnaden, hämdbegäret, hatet och den egna ärans
tjusande atgudabild; och detta var djup och förnedrande hedendom.
Ifrån denna måste vi fullkomligt befria oss. Vi måste öfvergifva
de falska föremålen för våra förfäders dyrkan, men den fasta trohet,
som lifvade den, böre vi behålla. Vi böre förstå och lyda fridens
kallelse, men icke såsom ett medel för blott vår enskilda lycka och
trefnad, utan med klar insigt i betydelsen af dess högre mål, skole
vi lika fritt ocb modigt, som våre fäder, för dess ernående kämpa
både emot andliga och verldsliga fiender och i denna strid skole vi,
såsom de, kraftfullt och redligt offra allt, till och med lifvet. Då
vi åter göre detta, stride vi och falle, om vår lott så fordrar, ej
blott för vårt och våre närmastes enskilda väl, ej blott för vår
fosterjords frihet och vårt samhälles bestånd, utan äfven för det högre
menskliga, till hvars tjenst fridens heliga röst oss kallat. Då träda
våra fornminnen åter till vårt möte och, ehuru de aflagt sina
blodiga rustningar och äro klädda i fridens hvita drägter, förblifva de
likväl, såsom förr, vördnadsbjudande förkunnare af uppoffringens,
försakelsens, trohetens och hjeltemodets höga och manliga läror.
Men friden är icke ett jordens barn, utan en dotter af himmelen.
Hon måste derföre komma till oss ifrån detta sitt verkliga hem, om
hon skall kunna upprätta ett rike på jorden, som är varaktigt och
mägtigt. Det är åter menniskornas goda, det heligas magt och
fordran troget hyllande, vilja, som utgör detta rikes enda evärdliga
grund, emedan det är på dess kallande stämma som den
himmelborna nedstiger på jorden och gör menskligheten segrande öfver
förstöringens krafter. Tron på det heliga ger menniskan kraft att
utveckla sitt väsendtiiga inre och derigenom begripa sin varelses högsta
och egentliga ändamål, sin bestämmelse att blifva himmelens tjenare
och såsom sådan göra jorden till fridens verkliga hem; och denna
heliga tro uttrycker sig inom tankesättet genom de andliga krafter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
