Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tankens verksamhet, och derigenom högmodet får intaga vördnadens
plats och hatet kärlekens, samt dessa framhållas för folken såsom
föremål för deras dyrkan, då har vetenskapen sjelf fallit och är icke
mer värdig sitt namn. Hon är icke mer sanningens sökare, utan
lögnens verktyg, icke mer ljusets engel utan mörkrets dæmon. Om
hon åter äfven efter detta affall bibehåller eller till och med
utvidgar sitt välde öfver det allmänna tänkesättet, är hon en säker och
fruktansvärd budbärare af en börjande sjelfförstöring, hvilken ej skall
upphöra förr, än det slägte, som genom hyllningens af lögnens magt
gjort sitt inre lif till odlingsmark för en oupphörligt tillvexande
hädelse, försvunnit ifrån jorden.
Flera tecken hafva i vår tid framtrådt, som häntyda på en
sådan, genom sjelfva vetenskapens affall uppkommen, djupare
missbildning och hotande synas förebåda dess förfärliga följder. I mångas
föreställning ligger derföre ett hemskt och djupt mörker öfver den
närmaste framtiden, ehuru de ännu våga tvifla om det verkligen är
en annalkande natt, full af fasor och förödelser eller blott en
sammanskockning af moln, hvilken ännu under den fortfarande dagen
solen omsider skall skingra.
Om en betraktare af tiden, som allvarligt genomtränges af
dessa dystra föreställningar, med bäfvan ser sig omkring, sökande
efter de enskilda punkter af den civiliserade verlden, ifrån hvilka
hjelp kan vara att hoppas, har han anledning att, åtminstone för
något ögonblick, dröja äfven vid Sverige. Det der lilla folket uppe
i höga norden, som för tvenne sekler tillbaka, genom verkliga och
i Europas både samhällsskick och bildning djupt ingripande
hjeltebragder, förvärfvade sig den strålande segerkrans, som tillkommer
dem, hvilka kämpa för sanning och rätt, och fick denna sin ära
beseglad af sin störste hjeltes martyrdöd, samt sedermera undgått de
större frestelser, som missledt Europas mägtigare folkslag, nämligen
dem af rikedom, eröfringslycka och den lägre kunskapsbildningens
öfvermått, men i stället genom både motgångarnes tukt af
öfvermodet och den flera gånger inträffade nästan underbara räddningen
ur öfverhängande faror af verklig undergång, djupt erfarit Försynens
vårdande hand, har rättvist anspråk på en sådan betraktares
uppmärksamhet. Men om han således frågar: har detta folk verkligen
nu i sitt inre, en trohetens, vördnadens och kärlekens kraft, som är
nog stark, att omedelbart ingripa i bildningen och med andliga
vapen kämpa för samma heliga sak, för hvilken dess förfäder i yttre
strid offrade lif och blod, och derigenom förvärfvade sin oförgängliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
