Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Sveriges framtid (1843)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att fridens uppmaning trängt djupt och upprört det allmänna
tänkesättets inre, men tillika att de hämmande krafter, som hindra den
fria åtlydnaden deraf, icke äro få. Vi hafve att kämpa icke blott
med det gamla hatets mångfaldiga magter, utan äfven ej mindre
med råheten och dess hån, än med trögheten och håglösheten, ej
mindre med svagheten, som tror sig stark, och inskränktheten, som
tror sig skarpsynt, än med egennyttan och sjelfklokheten, det ovissa
nitet och det ytliga men oroliga förändrings begäret; med ett ord,
med alla dessa små rörelsekrafter, som likt gäsningens väderbubblor,
oupphörligt pösa upp inom tänkesättet, då det icke genomtränges
och beherrskas af culturens och fridens verkliga grundkrafter. Dessa
strider kunna utkämpas med framgång och till seger endast af män,
som älska sanningen och rättvisan högre än sig sjelfva och för dem
således kunna lida det yttersta och uppoffra allt; män, som kunna
strida emot hatet, utan att sjelfve hata, och fördraga med tålamod
både smälek och förföljelse, då dessa träffa blott dem sjelfva och
icke den öfver deras enskilda intressen upphöjda sak, som är
föremålet för deras högsta kärlek. Finnes det sådana män ibland oss,
vore ock deras antal litet och deras krafter skenbart små, kunne vi
ännu hoppas, ty Försynens så ofta gifna och bekräftade löften
innehålla, att de verkligt trognes magt, ehuru samhällscharacterens yttre
skepnad vanligen till en tid undangömmer eller fördunklar den, dock
är den största på jorden! För desse män är också just derföre dessa
dagars högtid verklig och stor, ty den ställer fram för deras tanke
en hög och upplyftande föresyn, som visar dem huru den sanna
kärleken, då den är rik och stark, kan uthärda i sin ädla strid,
emedan den upprätthålles och skyddas af den högre magt, som leder
b&de personlighetens, folkens och mensklighetens öden.
Med den innerligaste tacksamhet och vördnad vågar jag
således vända mig till Dig, store och milde Konung, emedan det är
Du, som i ord och gerning till oss framburit fridens heliga budskap
och uttalat vår verkliga framtids vördnadsbjudande kallelse. Det var
i en ställning af hotande och stora fåror, som det Svenska folket
kallade Dig till sin genom brott och olyckor ledigblifna thron. Det
väntade i Dig ej blott en räddare ur stundens trångmål och nöd,
utan äfven en hämnare af lidna förluster och i mångas hjertan
framkallade ditt lysande fältherrerykte det så länge af motgångar
nedtryckta hoppet om en förnyelse af eröfringarnes tidehvarf. Du
kom och utförde räddningens stora verk ej blott lyckligt, utan på
ett sätt, som, om det med trohet och kraft vidmakthålles, lofvar ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
