Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ständigheter sedermera ifrån Sveriges sida påkallade
inkräktningsåt-gårder för att göra det gällande, höjde sig deremot både offentligen
och enskildt flera mer eller mindre betydande röster, af hvilka dess
rättmätighet icke allenast sattes i fråga, utan helt och hållet
förnekades. Man yrkade, att då den, som genom en annans
inkräkt-ning lidit förlust, skulle fa ersättning derför, denna borde gifvas af
eröfraren sjelt och icke at en tredje, som af inkräktningen icke haft
någon fördel. Denna förebråelse gäller dock icke Sveriges anspråk,
utan endast Rysslands beredvillighet att understödja och
tillfredsställa det och derigenom befria sig sjelft ifrån en förbindelse,
hvilken det måste erkänna såsom obestridlig. Sveriges anspråk deremot
var, då det rigtades emot Danmark, ej mindre grundadt i rättvisa,
ån om man gjordt det gällande emot Ryssland sjelft. Den
öfver-magt, emot hvilken Sverige icke förmådde på en gång skydda både
sig sjelft och sina besittningar, utan måste uppoffra de sednare,
utgjordes icke ensamt af Ryssland, utan af Ryssland och Danmark
gemensamt; och man har temligen goda anledningar till den
förmodan, att Rysslands anfall icke denna gång ifrån böljan åsyftade
eröfringen af Finland, utan att, om Danmark icke deijemte hade
deruti deltagit och tvingat Sverige att sprida sina försvarskrafter åt
flera håll, utan dessa således hade ensamt blifvit använda på
försvaret emot Ryssland, kriget kunnat slutas utan en så betydande
förlust å Sveriges sida. Danmark fick vid detta tillfälle till sin stora
skada erfara, att då en liten stat, såsom bundsförvandt, biträder en
störres eröfringsföretag, och någon förlust på de angripandes sida blir
deraf förr eller sednare en följd, kommer denna vanligen att falla på
den svages lott, då deremot vinsten blir den starkares byte. Att
den starkare i sådant fall handlar rättvist kan icke påstås; men den,
som varit föremål för inkräktningen, har rätt att, om han det
förmår, ifrån den svagare angriparen, som bort vara hans bundsförvandt,
men i stället understödt hans fiender, utkräfva ersättning för den
förlust, han genom de sednare lidit
En annan fråga är den, om Norrige sjelft icke hade anspråk
på att höras, innan man fattade beslut om dess framtida öde? I
dess då varande ställning var det visserligen ej något mer än en
Dansk provins, och kunde, såsom sådan, icke hysa en dylik fordran
ännu mindre göra den gällande; och Danmark, som redan i flera
sekler hade behandlat detsamma, såsom ett sitt välde fullkomligt
underlydande landskap, skulle uppfört sig högst inconseqvent om det
vid afträdelsen hade försökt att på dess vägnar framställa ett sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
