Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fästa stora förhoppningar, bör man dock å den andra icke vänta, att
de så alldeles snart skola gå i fullbordan. Civilisationens utbildning
sker genom inre krafter, och kan ej utifrån emottagas såsom skänk.
Allt hvad af denna art blir utifrån hemtadt, måste de inre krafterna
först tillegna sig och beherrska; ty om det omedelbart göres
gällande, innebär det förtryck, oaktadt det inför den abstracta
betraktelsen mången gång kan synas förmånligt och gynnande för friheten.
Att åter Norrige skall hos sig alldeles utan inre strider och
lidanden kunna utbilda den civilisation, hvilken kostat de flesta af
Europas öfriga stater så många skakningar, olyckor och personliga
upp-offhngar, samt föranledt så många söndringar och förvillelser, bör
ingen, som något djupare uppfattat civilisationens historia, kunna
vänta. Såsom bekant, har uti Norriges nuvarande statsform det så
kallade democratiska elementet en större öfvervigt, än på långt när
i något annat Europeiskt samhälle. Om man tänker sig en sådan
författning och en deremot svarande folk-character såsom fortfarande,
skulle den visserligen kufva de djupare förädlingskrafternas
utveckling och culturens progression. Men vi hafva här ej grund för en
sådan föreställning. Den så kallade democratiska kraftens öfvervigt
är i Norrige icke något pöbelvälde, hvaruti nationen genom sjukliga
revolutionsprocesser försjunkit, utan den är den nyss utvecklade
nationalitetens ungdomliga och naturenliga form. Den äger således
inom sig framtidens utvecklingsfrö, hvilket i sinom tid skall gro;
men så förhåller det sig icke med det pöbelvälde, som år den
revolutionära sjuklighetens och förvildningens följd. Att äfven i det
förra fallet den sanna förädlingens krafter hafva en hård kamp att
bestå, är otvifvelaktigt, ty råhetens motverkan är, såsom det för
Svenskar ej kan vara obekant, både ihärdig och stark; men den
öf-vermodiga sjelfklokheten, som har sin rot i moraliskt förderf, är en
vida fruktansvärdare fiende, och det är dock mot den, som i
Europas äldre samhällen välviljans bemödanden för den sanna culturens
bibehållande och fortgång nu hafva att utkämpa sin svåra,
till-äfventyrs fruktlösa strid. Att den Norrska civilisationen, under sitt
ännu fortfarande ungdomliga stadium, måste vara utmärkt af en
nästan uteslutande omtanka om det nya samhällstillståndets yttre
trygghet, i följd hvaraf de industriella interessena omfattas med en
vida större värma än den egentliga culturens sak. och att man
der-jemte, i synnerhet som det förflutna innehåller så allvarsamma
varningar, med misstänksamhet betraktar det ömsesidiga förhållandet
emellan de nya förbundsstaterna och derigenom hindras ifrån att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
