Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna punkt år åter, såsom bekant, Finland. Der utöfvar den
väldige herrskaren öfver Ryssland och Nord-Asien en Europeisk furstes
vårdarekall, förvaltar magtens dyra värf efter Europeisk styrelseform
och vårdar en för sekler tillbaka planterad och, ehuru den icke
prunkar med yfvig krona ocb ännu ej vidt utbreder sina grenar, dock
ädel, stark och djupt rotfastad stam af äkta Europeisk civilisation,
hvars frukter i framtiden skola, såsom vi hoppas, blifva välgörande
för hela det stora riket Genom Finland mildras och bemedlas,
såsom redan är sagdt, den annars så skarpa och vanligen såsom
fi-endtlig ansedda motsatsen emellan Rysslands magt och den
Europeiska civilisationen; och, om det å ena sidan är Finland, der det Ryska
samfundslifvet hufvudsakligen skall tillegna sig det inre och
väsendt-liga af den sednare, är det å andra sidan äfven Finland, som inför
innehafvaren af nutidens största concentrerade magt, herrskaren på
det nuvarande menniskoväldets högsta spets, skall söka utveckla
cul-turens och frihetens sanna, ifrån Försynen sjelf och mensklighetens
deraf bestämda innersta kommande heliga betydelse. Denna Finlands
bestämmelse är stor, ädel och upplyftande; men det fordras sann
uitälskan för att både uppfatta den och vara de pligter, den ålägger,
trögen. Tvenne stora frestelser motverka dock saunolikt utvecklingen
af denna nitälskan. Den ena af dessa beror derpå, att den glans,
som omgifver all större magt, faller bländande på den närmare
åskådarens blick och förleder honom att tro, det just denna glans utgör
lifvets egentliga värde. Det lilla folket kan derigenom förvandlas
till den väldiga forbundsstatens vanmägtige efterapare och blifva
flär-dens dyrkare, i stället för cultureus tolk. Å andra sidan har för
de flesta menniskor i vår tid ljudet af den raeningarnes
gäsniugs-process, som nu föregår i Europas fria stater, i synnerhet då det
höres på afstånd, en nästan dæmonisk t tjusande kraft: smädelsen,
trätorna och sqvallret låta understundom då, såsom voro de
verkligen, hvad de föregifva, frihetens röster. Ett folk som hör dessa
röster, men är förnekadt att med dem instämma, förledes lätt att tro,
det rättigheten och tillfället att deltaga i dessa de uppretade
passionernas idrotter, utgöra samhällets högsta lycka; det blir således
obelåtet med sin ställning, och det hemliga, smygande missnöjet
förlamar själens inre krafter i vida större mått, än det öppet uttalade.
Om någondera af dessa frestelser eller ock, hvar på sitt håll, begge
verkligen skulle besegra det Finska folkets tänkesätt, skulle detta
folk ifrån den höjd, hvarpå dess bestämmelse nu verkligen ställer
det, nedsjunka till något så ringa, obetydligt och ömkansvärdt, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
