Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skaste fiender, upphör dock denna sak aldrig att utgöra det heliga
målet för all högre mensklig verksamhet Här är väl icke stället
att ingå i några utförligare betraktelser öfver culturens väsendtliga
betydelse; men på det vår öfvertygelse i detta afseende må vara
fullständigt uttalad, anse vi oss likväl böra anföra följande.
Det heligas idé har under det sédnast förflutna tidehvarfvet
blifvit uppfattad hufvudsakligen under trenne former: sanning,
rättvisa och frihet. Oaktadt alla de förbrytelser, som i dessa heliga
idéers namn blifvit föröfvade, alla de olyckor, som det falska nitet
för deras skull föranledt, hvem är dock så lågsint, att han ej
känner sitt bröst utvidgas och sitt hjerta klappa vid tanken på det
öfver alla timliga förhållanden upphöjda, som genom dessa
vördnadsbjudande ord betecknas? Och hvem vet icke, att utan detta heliga
är menskligheten ett intet, dess idé en dröm och menniskans korta
lif blott naturens vemodiga suck? Fanatismen med alla sina brott,
sitt vanvett och sina förstöringsacter af mensklig lycka har dock uti
den anledning, hvarförutan den svårligen någonsin kan uppkomma,
ett mildrande och försonande drag. Denna anledning består
nämligen uti väckelsen af den aning om det heligas magt och fordringar,
hvilken innebor menniskans innersta: en aning, som, — ehuru
fördomar och skefva begrepp ofta fördunkla den ända till vansinnighet,
och passioner mången gång förvrida dess yttringar ända till det
af-skyvärdaste, — dock utgör en gnista af det eviga, som
genomtränger menniskosjälen. Om derföre vår tids fanatism, hvilken
egentligen genom ombytt benämning af det heliga skiljer sig ifrån fordna
tiders, för sina förvillelser och sina brott förtjenar samma
fördöm-melse, som träffat de förflutna tidehvarfvens, bör den dock å andra
sidan, i likhet med den fordna, bedömmas med den tolerans,
vördnaden för det heliga bjuder.
öfvertygelsen att det gifves en öfver alla tidens skiften
upphöjd oförgänglig sanning utgår omedelbart ur medvetandet af det
eviga eller tron på Gud. Med denna öfvertygelse sammanhänger
åter nödvändigt den om det timligas förgänglighet; och utan denna
sednare är den förra endast ofullkomlig, outvecklad och osäker. Vår
tids sanningskärlek, sådan den framträdt så väl i allmänhet hos den
vetenskapliga forskningen som i de rådande politiska åsigterna, är
åter raka motsatsen af hvad nu blifvit yttradt Det förgängligas
verklighet utgör nämligen här det högsta; och derigenom att man
på detta öfverflyttar det oförgängligas begrepp, förnekar man, eller
bjuder åtminstone till att förneka det evigas idé, som dock är san-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
