Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dock friheten. Sjelfva ordet har nu, åfven då dess mening blott
dunkelt uppfattas, en magisk verkan på tankesättet, och den deraf
förtjuste är färdig både till högljudt rop och våldsam handling,
oftast utan att rått veta hvarföre. Den verldsåsigt, hvilken utgör
frihetsidéens nu lefvande form och såsom sådan onekligen af den
största mängden hyllas, kallas, såsom bekant, liberalism, och har
framtrådt i tvenne hufvudsakliga rigtningar. Den ena omfattar
men-niskans innersta, dess förhållande till det heliga sjelft och yrkar
dess emancipation ifrån dettas magt. Denna liberalismens egentliga
grundtanke har lefvat och utvecklat sig hos flera af tidehvarfvets
väldigaste mäu och utgör den egentliga utgångspunkten för det, som
både i lära och handling mest utmärkt vår tids historia, och som
på dess tafla starkast och med de mest lysande färger framträder i
förgrunden. Dess tbeoretlska sida har hittills hufvudsakligen verkat
för det negativa ändamålet: förstoringen af tron på det heliga.
Dess practiska åter år mera positiv och har till ändamål
gruud-låggningen af ett rent, af allt afseende på det heliga oberoende
mennishovälde. Det stora försöket att verkliggöra denna idé
misslyckades; raéu det har ännu icke upphört att vara högst populärt,
ett föremål ej blott för beundran utan äfveu hos många för gillande
och pris. Dessutom har mycket annat, som icke misslyckats utan
tvärtom verkligen i de sednare tiderna hittills haft framgång, varit
enligt med denna liberalismens grundåsigt. och tydligen derifrån
utgått Den andra af liberalismens rigtningar är mindre ärlig och
hufvudsakligeu endast ett temporärt medel för utförandet af den förra.
Den omfattar det ömsesidiga förhållandet emellan individerna och
uppgifver, såsom bekant, sitt ändamål vara dessas inbördes
jemn-likhet. Att förhållandet emellan de enskilda menniskorna är ett
förhållande emellan bröder och ej emellan herrar och tjenare, år en
sanning, som väsendtligen tillhör christendomen och af denna blifvit
hos dess bekännare genom practiska läror på det allvarligaste
inskärpt Det är sagdt, att minniskorna äro likar, och befallt att hvar
och en, som känner sig ega något företräde, det må bestå i
naturens eller lyckans gåfvor, skall använda detta hvarken till näring
för sitt högmod eller till medel för sina njutningar, utan till skydd,
understöd och vård af sina mindre rikt lottade medmenniskor. Detta
är kärlekens eviga lag i dess tillämpning på menniskornas inbördes
förhållanden: och om fridens lycka någonsin skall förvärfvas på
jorden, måste den till fullo och utan allt slags afprutning blifva
åtlydd; ty de barmhertighetens små verk, hvilka nu för tiden skola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
