Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppkom emellan påfven Gregorius VII och kejsaren Henrik IY, var
han den förres bundsföryandt, försvarade, beskyddade och slutligen
befriade honom ur den belägring, i hvilken han hölls i trenne år af
de fiendtliga tropparna innesluten. Under samma tid företog han
sig det colossala försöket att angripa och möjligen eröfra det
Öst-Romerska kejsaredömet, belägrade den starkt befastade staden Duruzzo,
och besegrade så i grund den femdubbelt starkare kejserliga armée,
som kom densamma till undsättning, att kejsaren Alexius sjelf endast
med yttersta svårighet kunde rädda sig genom flykten — samt intog
sedermera den tapperi försvarade staden. Men ifrån att ytterligare
fullfölja detta fälttåg, som försatt med samma framgång som det
börjats sannolikt skulle försatt sjelfva Constantinopel i fara,
hindrades Robert föi*st af ställningen uti Italien och sedermera af sin död,
som inträffade i hans 70:de år. Han efterträddes i hertigdömet af
sin son Roger I. — Den yngste sonen af Tancred af Hauteville,
Roger, deremot eröfrade Sicilien, och det mod, den klokhet och den
ihärdighet, han vid återtagandet af denna herrliga ö ur Saracenernas
händer ådagalade, kunna icke undgå att väcka betraktarens
beundran. Han förvärfvade äfven derigenom titel och magt af Siciliens
hertig. Hans son Roger den andra ärfde dem efter hans död, och
efter det han sedermera efterträdt sin slägtinge Wilhelm, Robert
Guiscards sonson, i väldet öfver Apulien, såsom det Neapolitanska
området då kallades, grundläde han icke allenast de begge Sieiliernas
rike, sådant det ännu både till namn och omfång existerar, utan fick
äfven den konungatitel bekräftad och erkänd, hvilken hans
företrädare väl burit, men knappt med erkänd rätt Hans välde och titel
qvarblef hos hans ätt under tvenne efterträdare, Wilhelm I och II.
Men den sednare dog barnlös, och genom det äktenskap, som hans
faster Constanza ingått med kejsaren Henrik VI, införlifvade sig den
Normandiska konungafamiljen med Hohenstaufens märkvärdiga
hjelte-ätt och gick under med den.
Ett märkvärdigt drag hos denna Norraandernas Italienska coloni
är den djupa och varma kärlek, hvarmed de bevarade minnet af $iu
nordiska härkomst Det var nämligen icke blott deras närmaste
fosterbygd, Normandie, som utgjorde föremålet för denna deras
fosterlandskänslas fromma hyllning, utan äfven och i ännu högre grad
deras äldsta fosterland, Norrige. Det är knappt troligt, att uågon
af dem hade besökt detta deras käraste minnens hem, utan det lefde
uti deras föreställning i en så väl af sagor och skaldeqväden, som
af Norriges då ännu särdeles bjert lysande hjelteära underhållen ideali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
