Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grunddraget i dess culturcharacter, hade uti chevaleriet sin praktiska
och i den romantiska poesien sin andliga utvecklingsform. Det stora
historiska factum, som uppkom af denna poetiska verldsåsigts politiska
magt, var korstågen. Det var i dem, som den egentliga
ridderlighetens personliga gestalt framträdde i fullständig utveckling, och i
en förvånande rikedom af individuella modificationer. Glansen af
dessa riddareminnen har väl nu, i följd af förändrade åsigter, mycket
förbleknat, dock har den icke alldeles försvunnit Det synes mig
egentligen vara tvenne, som kunna anses såsom prototyper af
ridderlighetens ensidigt utvecklade character och hvilka äro temligen
bekanta för alla, som hafva någon kännedom af riddaretidens minnen.
Dessa åter synas mig vara Tancred och Richard. Gottfried af
Bouillon och Balduin III voro höga och ädla furstegestalter uti detta
tide-hvarf, och obestridligt uti historisk betydelse öfver jemförelse med
dessa riddare, men betraktade blott såsom riddare, träda de sednare
starkare fram i förgrunden. Den analytiska betraktelse af historien,
hvilken nu gäller såsom den egentligt sanningsökande och under
hvars inflytelse den poetiska uppfattningen både af händelser och
characterer nästan alldeles aftynat, har mycket nedsatt dera och
isynnerhet emot Richard förfarit med ett verkligt hat. Dock äro
minnena ännu qvar och den, hos hvilken ännu något återstår af poetisk
uppfattning af mensklighetens öden, har svårt att förgäta såväl
honom, hvilken då en allmän nedstämning böljade genomgripa
kors-tågshåren, sade med bestämd rÖ3t, »om blott tjugu riddare följa
mig, skall jag icke öfvergifva det stora företaget att eröfra den heliga
grafven» och som var den förste, hvilken planterade korsets fana på
Jerusalems murar; som den, hvars hjerta, svällande af mod, klappade
starkt som lejonets och förvärfvade honom hans bekanta binamn,
hvars starka arm med hvarje slag gaf döden och var hedendomens
skräck och christendomens hopp, och hvars blixtrande ögon af
min-strelerna kallades för segerns och ärans strålande stjernor. Jag
erinrar blott, att de begge voro Normander, och att man, vid den
närmare betraktelsen af deras chararcterer, finner dem så väl i sina dygder
som i sina lyten närbeslägtade med den Norrska forntidens bjeltar.
Jag öfvergår nu till betraktelsen af Norriges egen
forntidshistoria. Denna historia är måhända rikare på urkunder än den
något annat folk har om sin foraålder. Dessa bestå icke allenast
uti en stor mängd af sagor och skaldeqväden, uti hvilka såsom
vanligt, myth, fabel och dikt äro blandade med verkligt historiska
facta, utan deras innehåll har blifvit sammanställdt, ordnadt, skår-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
