Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skådadt och pröfvadt af en historiesk rifvare af verklig och hög rang.
Denne är, såsom bekant, Sturleson. Jag tviflar på att någon
urkundförfattare finnes, som med honom kan anses verkligt jemförlig. I
skildringens åskådlighet både af personer, handlingar och händelser
är han öfverträffande och det oaktadt enkel, okonstlad och flärdfri.
I sina uppgifter synes han vara ärlig och efter sin bästa insigt
sanningen trogen, samt i sina omdömen oveldig. Såsom alla sådana
författare, uppfattar han af historiens factum egentligen och nästan
uteslutande det personliga, hvaremot det gemensamma, det
civilisationen verkligt bestämmande och öfver alla individuella krafter och
sträfvanden upphöjda, ligger i en mörk bakgrund, dit hans blick icke
når. Den nyare tidens häfdeforskare i allmänhet hafva väl sökt, att
intränga till detta historiens inre djup, för att komma till iusigt
uti dess sanna verklighet, men ännu hafva de icke hunnit långt med
detta sökande, ehuru den plastiska föreställning om personligheten,
hvilken hos de gamle var så stark, gått hos dem till en god del
förlorad. Den starka och fullständigt utförda individualisering, som
utmärker de personligheter, om hvilka Sturlesons berättelser handla,
är verkligen så egen, att det är svårt att i uyare skildringar,
till och med de verkligt diktade, återfinna något, som lika starkt
anslår och framkallar läsarens föreställningsförmåga och till och med
inbillningskraft
Den ifrågavarande historien innehåller väl en verklig rikedom
på hjeltenamn, men jag vill i den betraktelse, jag nu går att
anställa, inskränka mig till de utmärktaste ibland dem. Harald
Hårfager, sjelf härstammande ifrån Olof Trätelja och medelbart genom
honom ifrån Ynglingaätten, har allmänt varit ansedd såsom
Norrska konungaättens stamfader och Norrska konungarikets grundläggare.
Han erötrade Norrige, förvandlade de fleste af dess förut åtminstone
skenbart, ehuru osäkert, sjelfständige småkonungar, till sina vasaller
och jarlar, upphäfde jordägarnes odel eller egendomsrätt, tog all jord
i besittning och gjorde den till sin eller kronans egendom, upphäfde
jarldömenas ärftlighet, förvandlade adeln till herreclass och införde
fullständigt det Germaniska feodal- eller förläningssystemet
Derige-nom föranleddes många utvandringar, hvilka åtminstone i tvenne
rigtningar hafva stor historisk betydelse, nämligen de till Normandie
och till Island. Haralds konungavälde var väl således å ena sidan
mägtigt, men det var dock icke uti sitt inre sammanhållet af den
andliga kraft, som åt samhällets inrättning, den må hafva hvilken
form som helst, kan gitva varaktighet, fred och trygghet Heden-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
