Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna hans starka qvinnokärlek synes dock haiva varit förenad med
ett ädlare drag af human uppfattning af qvinnans värde och
betydelse, hvilket upphöjer honom öfver jemförelse med andra utsväfvande
furstar, sådana de vanligen varit Han utfärdade en lag, att å ena
sidan den man, som med våld bemägtigade sig en qvinna, skulle
landsförvisas och vara fridlös till dess han, till försoning af sitt brott
erlagt de höga böterna af 40 marker silfver, och å den andra den
qvinna, som hemligen lät förföra sig, skulle, hon måtte vara huru
högättad som helst tjena såsom piga på konungens gård, till dess
hon erlagt 3 marker silfver i böter. Om man håller sig till
sagoberättelserna, föraktade han sin tids heduiska vidskepelse, och hyste
någon aning om en högre religiös verldsäsigt men om detta
härrörde af hans egen reflexion eller någon bekantskap med
christen-domen är svårt att afgöra. Han var gynnad både af naturen och
lyckan. Naturen hade skänkt honom icke allenast en ovanlig grad
at styrka och frisk mannakraft både till själ och kropp, utan äfven
såsom sagorna berätta, en hans samtida öfvertråffande skönhet både
i kroppsgestalt och anletsdrag. Det nyckfulla löfte, i följd hvaraf han i
tio år underlät att klippa och kamma sitt hår, gjorde väl, att han till
och med af skalderna blef kallal Harald Lufva, men då hau efter
slaget i Hafrsfjorden trodde sig hafva uppfyllt sitt löfte och vunnit
sitt hufvudsakliga syftemål, återgaf han genom sorgfällig vård åt
sina ljusa silkeslena lockar deras naturliga skönhet och förvärfvade
derigenom sitt bekanta och ännu fortfarande historiska binamn, »den
hårfagre». Lyckan skänkte honom framgång i alla företag, den höga
åldern af 83 år och, hvad som den tiden hos folket gällde särdeles
mycket och ansågs till och med för furstarnes personliga förtjenst,
en god årsväxt i Norrige under nästan hela hans regeringstid. Men
hans utsväfvande och lättsinniga kärleksförbindelser planterade
tve-drägtens träd inom hans familj, och detta träd började redan under
hans lifstid att bära sina olycksbringande frukter. Hans
ålderdoms-kärlek synes dock hafva varit ädlare och renare än i hans
mannaålder, och den son. som var dess frukt, växte sedermera upp till
räddare af hans ätts åra och magi Harald var den siste
hedningen på Norriges thron, och sagorna hafva bevarat minnet af honom
fullständigare än af någon före honom, och den oveldige betraktaren
måste medgifva, att han träder fram ur det mörker, som rufvar
öfver Nordens forntid, en hög och ljus gestalt, hvilken såväl i
personliga egenskaper, som i herrskarekraft och herrskareklokhet har
företrädet framför alla andra personliga minnen, hvilka den verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
