Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genomträngd af cbristendomens ande, och omfattade med kärlek och
vördnad icke blott dess symbolik, den yttre formen af dess cult och
bokstafven af dess läror, utan äfven den menniskans inre helgande
förvandlingskraften af dess bud. Att med våldets och svekets vapen
kämpa med hedendomen, kunde således i hans ögon icke vara det
rätta sättet att bereda christendomens seger. Han sökte deremot
genom sin egen trohet och lydnad emot christendomen, att i nit,
verksamhet och lefnad, göra sig värdig, att vara den heliga
verlds-åsigtens budbärare till ett uti hedniskt mörker ännu djupt
nedsjunket folk. Och han lyckades uti detta sitt bemödande så, att han år
för betraktaren ett innerligt hugnande exempel på verkligt christlig
konungadygd, hvarmed få af historiens utmärkta personligheter kunna
jemföras och ban närmar sig till likhet med Englands store Alfred
sjelf. Han var outtröttlig i sitt arbete att lära det vildsinta folket
undergifvenhet får ordning och lag och derigenom befria dem ifrån
sjelfviskhetens och passionernas magt. Hau undervisade sjelf sina
närmaste, i stillhet ocli förtrolighet, uti christendomens läror, och
kallade till sitt biträde äfven lärare ifrån England. Han vidtog med
försigtighet en och annan anstalt till förberedande äfven af
christendomens yttre cult; gaf för detta ändamål vissa lagbestämmelser,
uppbyggde några kyrkor och försedde dera med prester. Men detta
skedde allt med sådan försigtighet och klokhet, att det hos folket i
allmänhet icke störde hedendomens sedvanor och cult Men efter
det Håkan, under sin i öfrigt förträffliga regering, hade fortsatt detta
sitt fridsamma och nästan dolda arbete för christendomens sak i
sexton år, trodde han sig beklagligen vara raägtig nog att påbjuda
dess offentliga införande. Men häruti bedrog han sig; hedendomen
var honom ännu för stark. Då han på Frostethinget uppmanade det
församlade folket, att antaga christendomen, hördes först ett allmänt
knorr, och sedan uppstod den rike och mägtige Asbjörn ifrån
Medal-hus och talade på böndernas vägnar. Hans tal är verkligen ganska
märkvärdigt. Det är kort, klart och bestämdt. Det visar å ena
sidan huru djupt förstockad hedendomeu då ännu var, och å den
andra huru innerligt folket älskade och värderade Håkan, såsom konung
och lagstiftare. Han sade nämligen: »Det tänkte vi bönder, konung
Håkan, då du höll ditt första thing här i Trondhjem, och vi hade
bekommit igen af dig vår odäl, att vi då hade tagit med händerna
upp i himmelen; men uu vete vi icke, hvilket sannare är, antingen
vi nu hafve fått vår frihet, eller om du vill göra oss till trälar
ånyo, med underliga påfund, att vi skole öfvergifva den tro, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
