Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom liftet Hon blef derigenom icke vek eller sentimentalt
längtande etter sin ungdoms flydda hopp, utan tvertom stark i
utöfnin-gen af de pligter, som hennes, af den faderliga myndigheten
på-tvangna, äktenskap ålade henne. Lyckligtvis var hennes gemål,
såsom det synes, en ädel man, som fattade vördnad både för henne
sjelf och. såsom han sedermera visade, för hennes ungdomskärlek,
hvilken hon synes öppet för honom hafva bekänt Olof å sin sida,
synes äfven hafva af beskrifniugarna på Ingegerd biifvit djupt,
inlagen. Han gifte sig, sedan han, på sätt ofvanföre år berättadt,
förloradt Ingegerd, med hennes halfsyster Astrid, hvilken äfven var
en skön, ädel och förståndig qvinna, men hans verkliga kärlek hade
hennes syster redan fått och derföre kunde han älska sin gemål
endast på det vanliga furstesättet med sträng svartsjuka men utan
trohet Då åter olyckan träffade honom med öfvermagt och dref
honom bort ifrån rike och fosterland, samt i följd deraf bos hans
starka själ framkallade alla dess ädlare krafter, då vaknade äfven
hans ideala ungdomskärlek med förnyad styrka, och visade honom
den, hos hvilken han med större förtröstan ån hos någon annan
på jorden, kunde söka skydd i sin nöd. Han blef både af Jaroslaw
och Ingegerd icke allenast gästfritt utan äfven i högsta grad
vän-skapsfullt emottagen, och den förre erbjöd honom förläningen af ett
välde, som var både vidsträcktare och rikare, ån det Norrska rike,
han hade förlorat Men alla dessa vänskapens gåfvor och löften
hade ingen magt öfrer honom, ty tankar af annan art rörde sig i
hans själs innersta djup. Han kände nämligen der försynens heliga
kallelse att befria sitt fosterland ifrån hedendoraens förtryck och att
för christendomens seger der uppoffra lycka och lif. Denna alltmer
tillväxande känsla lemnade hans tanke ingen ro, utan gjorde honom
om dagen till grubblare och om natten till drömmare, samt antog
slutligen gestalten af Olof Tryggwason, som kom till honom i en dröm
och uppmanade honom, att försöka återvinnandet af sitt fädernerike.
Sedan blef hans beslut, att åtlyda den kallelse han trodde sig hafva
emottågit af den Evige sjelf, fast och oryggligt. Till trots af sina
vänners ihärdiga försök till öfvertalande och varning, begaf han sig
dock på återtåget till Norrige tidigt på våren 1030, åtföljd af 240
Norrmän, hvilka dels ifrån böljan varit hans följeslagare i
landsflykten dels kommit till honom sedan. Jaroslaw försåg honom och hans
här frikostigt med hästar, vapen och andra krigsförnödenheter samt
skepp för att öfverföra dem till Sverige. Sin son Magnus, som då
var 6 år gammal, qvarlemnade han hos Ingegerd, som omfattade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
