Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hetens förlamande magt, vet jag icke, men det sednare torde dock
vara sannolikt Jag talar dock här tdlföfventyre såsom den blinde
om förgen. Men en försummelse ligger i så öppen dag och år af
så djup betydelse, att jag icke kan undgå, att derom yttra ett par ord.
Det var först 1810, och således blott fyra år före det Danavåldet
upphörde, som Norrige fick ett eget nationalt Universitet
Universitetets stora idé år ännu icke någonstädes fullständigt utförd, men då
detta en gång sker, förestår culturen ett nytt tidehvari af ädlare
character, än något af de förflutna. Universitetet är icke en anstalt för
att befordra och upprätthålla den traditionella bildningens magt
öf-ver ett folks ungdomliga utveckling, utan tvertom att skydda den
sednares frihet, så att den med lifvets positiva kraft må taga det
traditionellas väsendtliga innehåll i besittning, genomtränga och
förvandla det så, att det återuppstår i en ny och ädlare geetalt
Der-före beta dess lärare och vårdare Professorer eller bekännare af den
traditionella culturens innehåll Ett Universitets egentliga och högsta
syftemål är, att framkalla bildningen af en verklig stndentcorps, som,
genomträngd af sanningskärlek och nit, känner culturens heliga
fordran med gemensamt hopp och åskådar dess bestämmelse uti
idealisk glans, samt således är, bvad den enligt sin bestämmelse bör
blifva, ett folks ädlaste, skönaste och hopprikaste culturblomma,
hvilken innebär ett säkert löfte att efterträdas af den sanna
förädlings-kraftens heliga frukt För att åter detta stora syftemål må kunna
vinnas, måste Universitetsinrättningen, icke allenast genom en dertUl
med största möjliga skicklighet utrustad lärarecorps bemedla
inflytelsen på de unga af bvad som uti det traditionella är vishet godt
och förädlande, utan åfven omsorgsfullt skydda dem emot hvad som
är förderfvadt skadligt och till ondt frestande. Häraf följer, att
Universiteter icke kunna förläggas i stora och gamla hufvudstäder, ty
der kan ingen verklig studentcorps utbilda sig. Ty å ena sidan är
i hufvudstäder magten centraliserad, och dess rättvisa anspråk på
lydnad kan icke fött förlikas med den frihet utvecklingen fordrar, och
med den Universitetets idé inneboende nödvändigheten att
disciplinskraften skall utgå ur ungdomens eget inre. Men denna svårig-
het är dock af mindre betydelse. Af ännu större vigt är, att
stora städer i allmänhet och isynnerhet hufvudstäder, åro
samfunds-lifvets mägtigaste afsöndringsorganer af det förderfvade, det
traditionellt skadliga, det practiskt onda. Om det högre
uppfostringsver-ket skall förläggas i en hufvudstad, måste derföre Universitetsidéen
alldeles öfvergifvas, och de under statsförvaltningens olika grenar ome-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
