Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så myndig ton vid bedömmandet af dagens politiska frågor, hafva
ansett Danaväldet öfver Norrige såsom någonting heligt, såsom
utväxt ur den gemensamma nationalitetens sköte, och i följd deraf
Carl Johans företag att upphäfva det, såsom ett ingrepp i folkens
rätt och inre lif, jemtörligt med sönderstyckningen af Polen, med
Rysslands eröfring at Fiuland o. s. v. Men detta är en nog långt
gående ytterlighet Danmark fick väldet öfver Norrige genom
förbrytelse emot en ingången och på det högtidligaste bekräftad
tör-bundstraetat, genom missbrokadt förtroende och genom ett till
nästan exempellös ytterlighet drifvet system af svek och våld. En så
djup orättvisa kan icke förvandla sig till rättvisa blott derigenom,
att den får tillfälle att räcka länge och genom sekler undgå
rättelse och straff ty sanning och rättvisa hafva en magt som trotsar
tidernas skiften och kunna aldrig åldras. Uti det förbund, emot
hvilket Danmark genom Norriges underkufvande förbrutit sig, deltog
äfven Sverige, och den förbindelse, det derigenom åtog sig, att
upprätthålla de trenne Nordiska rikenas sjelfständighet, kan icke anses
hafva blifvit uppfylld blott derigenom, att det befriade sig sjelft,
när den Danska våldsmagten på det skamlösaste sätt försökte äfven
dess underkufvande; utan dess skyldighet att utverka äfven Norriges
befrielse återstod och har fortfarit oaktadt den blifvit djupt förgäten.
Men man svarar måhända: att då Norrige sjelft var belåtet med
sin ställning såsom underkufvad provins, var Sverige alldeles
opä-kalladt, att inblanda sig i dess angelägenheter och yrka en
befrielse, hvilken detsamma sjelft icke efterlängtade. Men ehuru jag till
vederläggning af detta påstående, skulle kunna säga, att belåtenheten
var blott skenbar, endast ett uttryck af tålighet under en börda,
hvilken man icke hade kraft att afkasta sig, och att den efter
frihet längtande nationaliteten väl hvilade, men dock, såsom det äfven
sedermera visade sig, lefde i full kraft, vill jag dock icke fästa mig
dervid. Jag yrkar deremot. att äfven utan atseende på den befrielse,
hvilken man med säkerhet kunde antaga vara efterlängtad af det
Norrska folkets verkliga’ tänkesätt, Sverige var, i kraft af sin
politiska ställning, skyldigt att, om det så förmådde, bryta Danaväldet
i Norden. Detta välde hade nämligen genom .flera sekler gjort den
vestliga Norden svag och handlat i öppen strid emot dess
bestämmelse. Om det äfven skulle kunna sägas, att det Svenska folket
nog mycket omhuldat och älskat sin offensiva ställning till den
Slaviska folkstammen, och det mägtiga välde, som nu sammanhåller
dess krafter, är det dock säkert, att en stark och vaksam defensiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
