Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antingen genom sin politiska ställning eller ock genom tvediägt Na
åter, dft de äro förenade för att eftersträfra ett öfver deras skiljda
interessen upphöjdt, gemensamt mål, år det yttre yilkoret för
utvecklingen af denna stora tanke till bestämmande och enande kraft
inom det gemensamma tänkesättet så gifvet, att det nästan skalle
kunna väcka förundran, om dess uppkomst i längden skulle uteblifva.
Men deremot en gång utvecklad till en tänkesättet genomträngande
kraft, skall den åt detta gifva endrägt, ädelhet, kraft och ett
tem-ligen säkert hopp om en genom tiderna fortfarande Mhet och
sjelf-ständigheb Carl Johan hyste icke allenast denna stora tanke och
var deraf i sitt innersta genomträngd, utan han uttalade den både
i ord och handling med den fullständighet, tydlighet och kraft, att
väl sällan de stora politiska idéer, som under tidernas lopp inverkat
på vårt slägtee öden, hafva af sina första utvecklingsorganer, erhållit
samma klarhet och bestämdhet i framställningen. Han tyckes dock
länge och tilläfventyrs till sin död hafva varit den ende, som
fullständigt hyst och verkligen begripit den. Dock hafva nu tecken
böljat visa sig, som förebåda, det dess inneboende sanning, och
der-igenom Carl Johans rika historiska betydelse, skola i framtiden
blif-va djupare insedda och till deras höga värde bättre uppskattade,
än nu.
Men folken hafva icke sin högsta bestämmelse i hvad man
vanligen kallar deras frihet, eller förmågan att emot yttre och främmande
magt försvara sitt sjelfberoende, icke engång då detta försvar
sammanhänger med och befordrar skyddet af den verkliga civilisationens
fredliga fortgång. Den högre kallelse, som till dem utgår ifrån den
verkliga menskligheten och ifrån den heliga försyn, hvaraf dess lif
omedelbart bestämmes, är den, att med activ kraft intränga inom
den andliga förvandlingens eller cultureus heliga process och befordra
dess magt öfver civilisationen. Det är derigenom, som äfven folken
förvärfva odödlighetens ära och, ehuru deras civilisation, eller
tillvarelse såsom stater gått under, fortlefva genom tiderna genom sin
andliga magt. Fråga vi åter, om den vestliga Nordens brödrafolk
kunna hoppas eller böra önska att förvärfva sig en plats inom denna
culturfolken8 högre ordning, kunne vi svara att de dertil! hafva uti
sin historia och sina öden erhållit högtidliga kallelser. Jag vill
endast här för vårt minne återkalla våra största och mest beprisade
hjeltar, både honom, som stupade på Lfltzens fält och fick namnet
af den store, och honom som föll vid Stiklestad och erhöll namnet,
samt till en tåd äfven magten af den helige. Det bör för hvar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
