Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - I. Om culturanstalter i allmänhet (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men utgår icke äfveu i vår tid ifrån det menskliga
tänkeeät-tets inre djup en kraft, som motverkar striden och hindrar, om ej
upphäfver, dess förstörande följder ? Visserligen, och vi hoppas, att
den fortgår till seger, och att kommande tider skola åskåda den
herrlighet, som alstras af dess välgörande magt Men hvad är det
som utgör den inre grunden af denna i ordets egentliga mening
oonservativa kraft, hvarmed tålamodets och fördragsamhetens ande
genombryter den oroliga tiden? — Så länge man begriper det
gemensamma blott såsom motsats af det enskilda, uppkommer genom
ett sådant blott negativt begrepp föreställningen om det förras
förhållande till det sednare, såsom kufvande och förtryckande; hvilken
föreställning till reaction framkallar det sednare och derigenom gifver
förhöjd kraft åt meningen om det individuella, såsom poeitift, och
om dess oberoende af och herravälde öfver det gemensamma, såsom
menniskonaturens högsta och egentliga måL Den förnekelse af det
gemensammas positiva betydelse, som uti en sådan åsigt innehålles,
är med culturens sanna begrepp oförenligt, eller rättare, den
upphäfver detsamma. Det tänkesätt, som förmår uppfatta det
gemensamma såsom positift och således åt detta frivilligt och kärleksfullt
offrar alla individualitetens anspråk, är deremot culturens både säkraste
tecken och egentliga utvecklingskraft. Men ett sådant tänkssätt är
icke möjligt utan genom en idé, som upphäfver motsatsen emellan
det enskilda och det gemensamma, emellan frihet och beroende. Endast
den öfvertygelse om det absoluta beroendet, hvilken religionen. eller
medvetandet af det eviga, omedelbart gifver, kan framkalla denna
det menskliga tänkesättets stora förvandlingsact öfvertygelsen
derom, att det omedelbara och absoluta beroendet af Gud utgör
naturens väsende och grund, och att medvetandet deraf är
menuiskosjä-leus positiva kraft, sprider sanningens eviga dager öfver det för
menskligheten gemensamma och alla dess fordringar: ty så rida
menuiskans förvandling till organ för det gudomliga härigenom
bestämmes, såsom hennes varelses högsta fulländning och egentliga
förklaring, blir humaniteten eller det gemensamma product af
hennes af det gudomliga bestämda verksamhet, och utgör således på
en gång uttrycket af den menuiskonaturen absolut beherrskande och
af den menskliga personlighetens högsta utveckling. fieligionen
återställer hos alla culturens grenar rigtningen mot det heliga och
befriar dem ifrån den förnedring, bvari de genom afvikelsen ifrån
detta fallit Vetenskapen befrias ifrån högmodet konsten ifrån
sinnligheten, staten ifrån herrskarebegäret familjelifvet ifrån egennyttan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
