Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Md och herrlighet; troheten i det evigas tjenst skall göra
honom till samhällets, mensklighetens, naturens fridsälle värdara Men
detta heliga bud, ehuru sjelfviskbetens segrar icke äro fä och
antalet af de både stora och små tyranner, som varit organer för dess
förstörande ande, är för stort för mensklig beräkning, har dock,
såsom cu Iturens tillvarelse, ehuru i en nedtryckt och kämpande
ställning, bevittnar, icke hos alla låtit höra sig förgäfves. Hos många
rar den inre rösten så stark, att deras varelse förblifver genom
lif-vet ett troget återljud deraf, hvilket hvarken tarans storm eller
frestelsernas sirensång eller sorgens klagotoner förmå öfverröeta.
Desse, som både i tänkesätt och verksamhet ådagalägga den
manliga dygdens sanna betydelse, kunna uti det, som utgör det
omedelbara föremålet för deras vård, äfvensom uti skicklighet och
bildning, och i atseende på den plats de inom samhället innebafva,
vara hvarandra mycket olika; men det hos dem alla gemensamma,
det som förenar dem till mensklighetens vördnadsvärda förbund, är
troheten emot det, hvilket de uppfattat och anse såsom heligt, den
fasta öfvertygelsen om det rättas nödvändighet. Genom denna
trohet, och ensamt genom den, blir den manliga dygden samhällets
upprätthållande kraft: en kraft, som ide sviker hvarken för
frestelser, hån eller förtryck; den vacklar ej engång vid sjelfva
martyrdödens hot, eller då förstöriugens band genomgriper kärlekens od
hoppets alla föremål på jorden. (Impavidum ferient ruinæ).
Månge kalla denna, dem till det goda och rätta bestämmande, andliga
kraft samvete, pligtkänsla, hederskänsla o. s. v.; men ehuru det
vördnadsvärda äfven i dessa benämningar icke förnekas, innebära de
likväl, såvida den väsendtliga betydelsen genom dem icke uttryckes,
en anledning till djupa och vådliga, hela folkslag och tidehvarf
genomgripande förvillelser. Samvetets inre grund är tron på Gud,
öfvertygelsen om det evigas absoluta magt Denna tro är den
sanna och enda källan till all för upprätthållandet af det goda genom
menniskans fria handling verkande kraft och derföre är en sådan
kraft det egentligen säkra tecknet till denna lefvande tro, och
bevittnar i enskilda fall, att den kan finnas, ehuru föreställningen
derom genom inflytelsen af en falsk och ytlig kunskapsbildning kan
vara fördunklad och angripen af tvifveL Men det är dock endast
med villkor, att denna öfvertygelse om det eviga genomtränger
personlighetens helhet och blir bestämmande ej mindre för tanken och
begreppet ån för viljan, som don utvecklar sig i sin fullkomlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
