Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och tillintetgörea Medvetandet af de menskliga kunskapernas
S– fSnglighet och tomhet bemäktigar sig själen och framkallar en egen
liypocbondrisk sinnesstämning, hvilken mången gång stiger till den
grad, att den af den lidande sjelf anses såsom sjukdom. Nöjets
förut så lockande behag reta icke mer. lusten till rask och
verksam handling afsvalnar, och med bitter känsla af sin förlamade
kraft drager sig den i sitt innersta djupt upprörde unge mannen
tillbaka ifrån verlden; ty hela hans varelse genomgripes af en
oemotståndlig längtan efter sanning och visshet, hvilken kufvar alla andra
önskningar och begär. Denna inre strid är hård, ibland de hårdaste
menniskan har att genomgå; ty det förstörande tviflet tränger in
uti själens innersta helgedom och angriper dess både intellectuela
och moraliska grundkrafter. I vanliga förhållanden uthärdas den
också endast af de ädlaste. Men tvifvelsutan skulle, om icke de i
denna period så mägtiga omständigheterne i allmänhet vore så
missgynnande, flera genomgå den med seger. Mannen är nemligen då
ytterligt svag och saknar den inre kraft, som i andra perioder af
lifvet gör honom mägtig att upprätthålla sig i striden emot det
yttres så väl nedtryckande, som förförande förhållanden. Han
be-höfver en yttre frid, hvilken omständigheterne i de flesta föll förneka
honom. Om han är medellös (och af skäl, som ofvanföre blifvit
anförda, törde detta vara händelsen i de flesta fall), tvingar honom
fattigdomen, att, uuder det tviflets och ovisshetens plågor genomfräta
hans inre, anstränga sina krafter till mödosamma och vanligen vid
en sådan sinnesstämning ytterst motbjudande sysselsättningar, för att
åt sin nedtryckta varelse skaffa ett knappt uppehälle; eller ock
mägtar han ej engång detta, utan han sluter sig inom sig sjelf och
lider en nöd, som, ehuru den undandöljes af skyggheten för
menni-skoföraktet, likväl mången gång är så stor, att den kan jemnföras
med förhållandet i armodets uslaste kojor. I denna hemska
enslighet, då han, fruktande för verlden och bäfvande för det mörker, som
tviflets natt utbreder öfver hans innersta, nedsjunker i grubbel, vakna
omkring honom äfven frestelsens fiendtliga dämoner. Om den bana
han redan genomgått blifvit, genom föräldrars och lärares vård,
bevarad ifrån afsteg, och om således en oförderfvad helsa, en djupare
religiös sinnesstämning och ljusa barndomsminnen upprätthålla hans
dignande krafter, år det en stor lycka, men som beklagligen icke
alltid, icke engång i de flesta föll kan påräknas. I vanligare
händelser uppträda minnen, som på en gång framkalla ångrens qval och
ägga de redan besegrade naturdrifterna till återtagande af sitt förlorade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
