Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - III. Om vetenskapen (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
empirism måste försvinna, så snart idéen med fullkomligt återställd
kraft gemensamt genomtränger både begreppet och iakttagelsen, och
derigenom alstrar deu dem bägge förenande förmågan af
verklig, det väsendtliga uppfattande, erfarenhet Ifrån denna förmåga
och den ideella kraft hvari den har sin rot måste en ökad klarhet
sprida sig öfver handlingens högsta och egentliga ändamål; och de
lefvande practiska maximernas derigenom återställda helgd skall
befria dem ur den blott i det yttre och närmaste ingripande
techni-kens förnedrande välde, och upphäfva deras strid med de theoretiska
begreppen, genom den till öfvetygelse utvecklade insigten i bägges
gemeusamma grund och ideella enhet Men denna ökade styrka,
hvarmed i följd af vetenskapens sauna cultur, den menskliga
handlingen i alla dess rigtningar utrustas, måste äfven borttaga den
fiendtligbet emot det inre, hvilken, så länge den ideella kraften är
försvagad och slapp, vanligen utmärker handlingens män. Genom
sjelfva digniteten af sin förmåga och ädelheten af det ändamål,
hvårföre de använda den, böra nämligen desse inse och begripa, att
deras utvecklade krafters djupa rot är en verksamhet som innebor
det innersta af mensklighetens andliga lif; och, ehuru den således
ej omedelbart kan träda i dagen, skall dock, om den borttvinar,
äfven deras kraft försvinna. Denna centralverksamhet är så innerlig,
att den icke engång genom ord kan fullständigt uppenbara sig; utan
traditionen af densamma äger rum endast genom den lefvande
gemensamhet i betraktelsen, som blott hos verkligt ädla sinnen är
möjlig. Att af vetenskapen fordra, det den i sia helhet och djup
skall framtäda i ord och gerning, och att förkasta allt, som icke
förmår detta, är, lidrigast sagt, ett oförstånd, som kränker det
heliga och söndersliter det föreningsband, som ensamt förmår
sammanhålla de skilda länkarne i culturens fortgående kedja. Det djupaste
uti vetenskapen tillhör icke det närvarande, utan framtiden, det ir
ett frö, hvars såningstimme väl samtiden är, men brodden och
blomningen tillhöra kommande åldrar. Det förtjenar väl att kallas
dårskap och icke vishet, att säga, det detta frö bör förstöras derföre,
att den, som sår det, ej kan få skörda dess frukt — Men genom
sökandets återuppväckta heliga rigtning återfår vetenskapen äfven
gemensamhetens betydelse. Dess höga ändamål är icke den
enskildes, utan slägtets; dess verksamhet gemensam för alla tider och
alla folk. Det är i vår tid beklagligeu nog vanligt att icke blott
inskränka vetenskapens betydelse till ett medel för den ädlaste
njutning, utan äfven att anse den såsom den säkraste väg, att i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
