Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - IV. Om universitetsinrättningens betydelse (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nog handlar i ötverensstäramelse med tillämpningsskolans princip;
emedan han icke allenast förstör blomningen, såsom onödig, och i
strid med naturens lagar åstadkommer en skepnad af fruktbildning
redan under våren; utan han gifver äfven ett skenbart fortvarande
åt det, som skall förgås, och han kan med råtta påstå, att det som
genom hans arbete sålunda uppkommer, är hans och icke natureus
verk.
Då vi antage, att universitetet har sin väsendtliga betydelse
deraf, att det till positif verksamhet inom culturen framkallar den
ideella kraft, hvarmed ungdomens stora evolutionsact utrustar
mannens personlighet, följer deraf, att det å ena sidan skall, såsom
omedelbart verkande på utvecklingen af denna kraft, vara endast
vårdande, och å den andra, sedan den år utvecklad, understödja och
befrämja dess positiva inflytelse på culturen. Den motsats, som i
det förra afseendet åger rum emellan universitetet och andra
cultur-och uppfostringsanstalter, är redan antydd. Men i det sednare
afseendet torde till uudvikande af missförstånd eu erinran behöfva
göras. Det, som universitetet erkänner för positift och såsom organ
underordnar sig, är det, som gifver character åt ungdomens sista
stadium och som då uttalar det evigas seger öfver individualiteten;
men således icke det, hvilket i motsats emot detta utmärker de
tidigare perioderna. Den fördunkling af ungdomens idé, hvilken hos
de flesta, åtminstone nu för tiden, äger rum, har gjort, att man
hos mannen ansett den medlersta af hans ynglingaålders trenne
stadier för den epoch, som fullkomligast uttrycker ungdomens väsende,
och således den öfverdådiga driften till emancipation ifrån alla yttre
band såsom utgörande dess egentliga character. Denna falska åsigt
har på bedömmandet af universiteternas betydelse och värde haft
en ganska oförmånlig inflytelse, hvilken i de sednaste tiderna blifvit
mer och mer hotande för deras bestånd. Man har nämligen trott,
att af alla uppfostringsanstalter universitetet vore den, som
behandlar det ifrågavarande öfverdådet med den största tolerans, och att
denna eflergifvenhet just utgjorde den akademiska friheten. Mången,
som med sin betraktelse stadnat alldeles på ytan, synes till och
med bafva antagit, att universitetslifvet ej vore något annat än en
oupphörlig och fruktlös strid emellan råheten och pedantismen. Det
äldre parti, — som med afseende på denna rådande mening,
troligen i följd af en dunkel aning om ungdomens sanna betydelse,
ansett öfvermodet, så länge det yttrade sig blott genom stoj och
larm samt mindre excesser, såsom, ehuru vidrigt för deu hyfsade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
