Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - IV. Om universitetsinrättningens betydelse (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xte ifrån flera håll Att erfara, försvinna; och i stillet knnne vi,
såsom Linné sade om vetenskaperna, förändra oes deröfver, att de
imm &ro qvar. Orsaken till detta fortfarande bestånd, under det
deremot stridande principer vinna ett mer och mer tillväxande välde
åiver åsigtema af uppfostringsverket, söka väl n&gre uti den
slapphet, h varigenom tiden, de convulsiva skakningania oberäknade, är
stor i orden och liten i gerningarna; och någre deruti, att
univer-sitetema afvikit ifrån sin idé och accommoderat sin inrättning och
sin verksamhet efter de för dem hämmande meningarnas fordringar,
och således, företrädesvis hyllande kunskapens princip, i likhet med
andra vetenskapliga institutioner, valt mångkunnigheten till sitt
syftemål i stället för visheten, och till förmån för det enskilda in
teresset eftergifvit vetenskapens fordran för det blifvande lefnadsyrkets;
— men om det sednare förhållandet verkligen skalle utgöra
uni-versiteternas nuvarande beskydd, vore det väl föga glädjefullt, och
om de icke kunna fortfara utan genom otrohet emot sin princip,
visserligen önskeligast, att de alldeles upphörde. Men
universiteter-na kunna hoppas på ett högre beskydd, och detta i samma min
som de äro sin högsta bestämmelse trogna. — Ehuru vår tid bär
förvirringens uttryck på sitt anlete, och den character af söndring
och förstöring, som utmärker dess händelser, synes bota med en
annalkande undergång af det, som nu räknas såsom bestående; lefver
dock i dess innersta en upprätthållande kraft, som genomtränger
många enskilda bröst ej blott med tålamodets och fördragsamhetens,
utan äfven med hoppets och välviljan» ande. De handlingar,
hvarigenom denna kraft uppenbarar sig, äro icke så alldeles få, men
man ser dem icke, ty den falska glans, som utsprider sig öfrer
den fortgående förstöringsprocessens vexlande och ofta till ett
bedrägligt hopp förledande skiften, är bländande nog för att ifrån dem
afleda åskådarens blick. Den höga lära, den det innersta af
mensk-lighetens andliga lif genomgripande heliga verldsåsigt, som till trots
af förföljelse, affall, hädelse, förtydning och missbruk med
hemlighetsfull magt genomtränger det Europeiska samfundet, innebär ett
räddningens löfte, som af de ädlare omfattas med förtröstan äfven
då, när allt, som ligger inom väldet af menniskovilja och
människoförstånd, öfverhöljes af sjelfviskbetens mörker. Under det säkra
beskyddet af denna hemlighetsfulla magt står allt, som är rent
menskligt, allt verkligt ädelt, allt sannt stort — Om
universite-teraa på den skiljeväg, hvarpå de för det närvarande bo ställda,
välja den bana, på hvilken kunskapen i hela dess apostasi ifrån det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
