Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - V. Om facultetsinrättningen och det academiska studium (1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utan att ingå i någon närmare pröfning af den emot
organismens idé opponerade, men dock till dess bekräftande, i våra dagar
sk otta åberopade enhetspriucipen, anser jag mig i afseende på den*
samma och dess tillämpning på universitetets organisation, kunna
anföra följande. Lifvets eviga enhet uttalar sig uti harmonien
emellan dess till oändlighet mångfaldiga alster, och denna harmoni, långt
ifrån att stå i motsats till producternas individuella utveckling,
utgör tvertom det högsta uttrycket af denna. Detta gäller lika så
väl inom de större spherer, der helheten constitueras genom flera
fullständigt utvecklade och likväl till ett gemensamt mål
samman-verkande organismer, som inom deu mindre mera skarpt eller
åtminstone för den menskliga betraktelsen mera tydligt
individualiserade organismen sjelf, emellan dess särskilda organer. Inom denna
finnes icke någon medelpunkt i strängare mening; ty af dess flera
centralorganer har intetdera positif betydelse eller absolut
herrskare-magt öfver de öfriga, utan det centrala uttalar sig genom allas
samverkan till ett gemensamt måL Genom den häraf följande blott
negativa betydelsen äfven af det, som inom organismen är eller
synes vara centralt, i följd hvaraf lifvet sjelft blir uppenbart såsom
det positiva i all timlig existens, upphöjer sig organismen till
uppenbarelseform af naturens eviga grund, och det är hufvudsakligen
genom den med säkerhet uppfattade idéen af den förra, som
vetenskapen förmår genomtränga det täckelse, som den timliga varelsen
sjelf utbreder öfver den sednare. Så vida således idéen af en
fixerad medelpunkt, hvars radierande verksamhet till enhet med sig
tvingar alla enskilda krafter, är för organismen icke allenast
främmande, utan densamma alldeles motsatt, kan icke heller deu
practi-ska tillämpningen af denna princip, med alla dess försök att genom
centralisation och framtvingad yttre enhet, kufva samhällslifvets fria
utveckling, vinna något skydd af organismens idé, hvilken den i
allmänhet lika ofta kränker, som åberopar. Om man af det nu
anförda gör tillämpning på vetenskapeodlingen och inrättningarna för
dess vård, finner man, att den skiljaktighet emellan den
vetenskapliga culturens hufvudrigtningar, hvilken facultetsinrättningen skyddar,
icke strider emot organismens idé, utan tvertom är ett uttryck deraf,
och att det centrala uti vetenskapsodlingen uttryeker sig genom alla
dessa grundåsigters fria men dock till ett gemensamt, så väl
theo-retiskt som practiskt mål sträfvande verksamhet Om åter någon
af dem göres till medelpunkt och genom en ifrån denna utgående
herrskarekraft de öfriga skola kufvas och tvingas till enhet med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
