Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - V. Om facultetsinrättningen och det academiska studium (1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des enligt denna åsigt komma att bestå af fem lärostolar — 2:ne
historiska, af hvilka den ena sknlle vara egnad åt svenska folkets
historia, och den andra åt romerska historien i förening med läran
om den nu varande enropeiska statsförfattningen; samt %ne
juridiska, en i den civila, en i den æconomiska och en i den
crimi-nala lagfarenheten.
Om den Schytteanska professionen skulle öfverflyttas till den
juridiska faculteten, skulle således för juridiska facultetens
fullständiga organisation fordras inrättningen af 2:ne nya professioner.
Den theologiska facultetens höga bestämmelse är icke
allenast att vara den religiösa culturens centralorgan och att i följd
deraf uppfostra dem, som skola vara det uppenbarade ordets
förkunnar© inom församlingen, utan äfven att bemedla den stora
förso-ningsact inom menniskans andliga lif, medelst hvilken religionens
djupa sanning genomtränger vetenskapen i alla dess rigtningar
och utrustar dessa med en verkelig och menniskonaturens helhet
omfattande förädlingskraft. Det är i den sednare betydelsen, som
den egentligen framträder såsom facultet, ty betraktad blott i den
förra, kan den i visst afseende uppfylla sin bestämmelse, utan att
tillhöra universitetets organism. Äkta och välsignelserik presterlig
visdom och kraft kunna, såsom erfarenheten äfven i mångfaldiga
enskilta fall intygat, finnas, utan att vara upprätthållna af lärdom
och vetenskap, och den mening, hvilken i sednare tider förmått så
många att antaga tron och vetandet såsom verkande inom ifrån
hvarandra skilda spherer, gynnar den äfven någorstädes försökta
prao-tiska maximen att ifrån hvarandra skilja anstalterna för
religionslärarens och vetenskapsmannens uppfostran. Men denna princip är
falsk, och dess utförliga tillämpning skulle nu blifva så mycket
mera vådlig, som den drager sig bort ifrån culturens nuvarande
djupaste och vigtigaste behof. Religionen vänder sig emot det hela
af menniskans natur och måste således omfatta äfven den
intelleo-tuella spheren af denna; hon innehåller den högsta eller verkliga
sanningen och är således identisk med det positiva i vetenskapen.
Strängt taget, är det således vetenskapen, som behöfver religionen,
och icke tvertom, och det är detta vetenskapens behof, uti hvilken
den theologiska facultetens nödvändighet rotar sig. De
vetenskapliga åsigternas nu gällande högsta principer äro, inför en sträng och
allvarsam pröfning, om icke identiska, åtminstone nära beslägtade
med hedendomen, och den menniskans innersta genomgripande
opposition, som häruti rotar sig, är tidens kraftigaste rörelseprincip,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
