Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - V. Om facultetsinrättningen och det academiska studium (1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läraren fö reetåller sig detta s& stort som möjligt; de skola åt
följas af tftta repetitorier och convereatorier, pä det läraren må
oupphörligen hållas i den nog mycket förstöande berøringen med
nybörjarens vanligtvis skefva och inskränkta begrepp i alla deras
individuella former, och ett förslag för detta ändamål har älven,
dock troligen knappt med fullt allvar, blifvit gjordt, enligt hvilket
läraren skulle komma att förvandlas till ett i lärosalen kringvandrande
converaationslexicon, uti hvilket lärjungen efter behag kan efterleta
det ämne, på hvilket nyfikenheten för tillfället råkar falla. Ytterligare
råder det hos allmänheten en opinion, af hvilken det stilla, från
verlden afskiljda lefnadssätt, som är ett nödvändigt vilkor för djupa
och allvarsamma studier, icke hålles i aktning, utan tvertom år ett
föremål för smädelse och hån. Professorn skall framdragas i
verlds-stojet Han skall vara communicativ icke endast i lärostolen utan
ifven i sällskapslifvets kretsar: han skall, såsom andre, upplösa sin
varelse i prat, och détta kan han icke utan att taga farväl af de
ljuset» genier, som omgifva honom i meditationens tysta, ensliga
stunder, och h vilkas umgänge vårda hans själs heliga innersta och
uppfostra den ande, som gitver bonom förmåga att uppfylla sin
bestämmelse. Qenom allt detta blir det nästan nödvändigt, att
professorn, så snart han tillträder sin tjenst, måste upphöra att vara
forskare och student — han får åtuöja sig med den bildningsfond,
han redan då äger, och anse som en lycka, om han kan bibehålla
den. Om ban är verkligen vuxen sin bestämmelse och lifvas af eu
ande, som är denna värdig, kan likväl ett sådant upphörande af
hans forskningslif icke undgå att på honom hafva ganska menliga
följder; bans lefbads mod måste aftaga, hans befattning blir honom
vidrig och öfvergår till routine, huarigenom hans åsigter blifva
inskränkta och ensidiga, hans nit slappt, och bans båg vänd åt andra
håll än uppfyllandet af hans bestämmelse. Härigenom skulle
möjligen den äfven af en och annan hysta meningen, att för den
professorliga befattningen män med inskränktare naturgåfvor äro bättre
passande än verkliga snillen, vinna bekräftelse och blifva rådande,
hvilket visserligen för de i andelig måtto mindre väl lottades
time-liga utkomst skulle vara gagneligt, men svårligen för universitetet
och vetenskapsculturen. Men, säger man tilläfventyrs, universitetet
är till för de studerandes och icke för professorernas skull; den
ve-tenskapsodlingens grundkraft, som beror på den grundliga
forskningens ihärdiga fortsättning genom lifvet, bör öfverlemnas åt andre,
såsom ledamöterne inom vetenskapsacademier o. s. v., men univerei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
