Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flera af beräkning pä timliga fördelar för sig eller för sin slfigt
Sällan har qvinnan sjelf och ännu mera sällan mannen insigt
der-uti, att qvinnans kärlek är äktenskapets grandkraft, atan i stället
anser man mannens välde öfver familjen hafva denna betydelse. Små
hasliga tyrannvälden, i mer eller mindre hy&ade former, finner man
dcrföre nästan öfverallt, och ej sällan träffar man dem utmärkta af
dessa strider emellan styrkan och listen, som i allmänhet utgöra
den menskliga sammanlefnadens skuggsida. Det bedröfligaste tecken
af huru ytligt qvinnan uppfattar sig sjelf och sin bestämmelse,
hvilket i våra dagar framträdt, är det allmänna ropet på hennes
emancipation ifrån sin nuvarande ställning. I stället att med
kärlekens magt kämpa emot individualismen, tillkännager hon genom
detta sitt emancipationsbegär, att hon är öfvervunnen; och sjelf,
af-undsjuk på mannens såkallade frihet, vill hon med honom täfla i
det falska sökandet efter sjelfberoende. Hon besinnar icke, att hon
genom detta affiall från sin bestämmelse bereder sin egen undergång.
Hon kommer icke ihåg, att hon är en slingerväxt, som kan slå ut
i full och ädel blomning, eudast med vilkor att hon, såsom
capri-folien kärleksfullt lindar sig omkring det uppåtsträfvande starkare
trädets stam. Man talar i allmänhet om den qvinliga
emancipationen såsom ett föremål för framtidens hopp; men den är dock till
en stor del redan realiserad och har inträdt inom den historiska
erfarenhetens område. De der hastigt öfvergående giftermålen under
revolutionstiden, då man gifte sig om aftonen och åtskildes
morgonen derpå samt sedermera icke kände igen hvarandra, då man
råkade att träffas, hafva väl nu, åtminstone till den yttre formen,
upphört Men den gamla, ända ifrån forntiden fortfarande,
emancipation, genom hvilken qvinnan väl befriat sig från skyldigheten att
inverka på mannen med kärlekens förädlingskraft, men i stället
blif-vit en sig oupphörligt försäljande slafviuna åt hans njutningsbegär,
fortfar ännu. Det område af qvinnans verld, som härigenom
uppkommit, utgör emancipationens verkliga och fulländade factum, ehuru
de, som, förledda af en ytlig idealisering deraf nu yrka dess
nödvändighet, derom icke hafva någon aning. I detta område, som är
vidsträktare än mängden tror, herrska icke blott ytterlig förnedring,
utan äfven förderf och elände af flerfaldig beskaffenhet, och der
till-vexa och flöda sig icke allenast den grötre oeedlighetens mångfaldiga
former, utau äfven smittosamma sjukdomar, som med djup både
förstörings- och förnedringskrafb mägtigt genomgripa vårt slägtes
lif. Men menuiskor i allmänhet hafva i afseende på denna sida af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
