Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var genom herdelifvet, som Högasiens folkmassor, Hunner, Mongoler
och Tartarer hos sig uppammade det mordiska lynne och den
vildsinta förstöringslust, som gjorde dem till de mägtigaste
sköflings-krafter, som någonsin genomgripit civilisationen». Men detta är
ensidigt Det var icke herdelifvet utan jägarelifvet som förvildade
Högasiens folk. Det är icke slagtandet utan tvertom de tama
husdjurens vård, som utgör hufvudsaken i herdelifvet Det är väl sannt
att herdarne slagta flera kreatur än de åkerbrukande folken, och åta
mera kött än dessa samt derigenom hafva både i sin vanliga föda
och i en del af sina göromål starkare retniedel för mordlystnaden,
men det förnämsta födoämnet, menniskan hemtar af husdjuren är
dock mjölken, och ullen det vigtigaste beklädnadsmedlet Hon har
således skäl att vårda och underhålla husdjuren, äfven för annat
ändamål ån att slagta dem. Ifrån Israels patriarker hafve vi
der-före ett ädlare minne af herdelifvet än ifrån Högasiens barbarer.
Detta minne innehåller den sublima symbolen af naturens
kärleksfulla vård, hvars inre mening är att menniskan, genom husdjurens
skötsel och uppfostran, förvärfvar sig en djupare kännedom af lifvet och
af möjligheten af en högre och rikare utveckling af dess
förvandlings-och förädlingskraft, på det hon må genomträngas af kärlek för denna, och
derigenom vinna förmåga, att blifva den organiska verldens
uppfostrare. Herdelifvet utgör derföre ett märkvärdigt stadium uti
cultur-folkens bildningshistoria, och är än i dag den vanligen med
vördnad uppfattade symbolen af naturens vårdarekall. De djurslägten,
hvilka genom herdelifvet blifvit underkastade menniskans magt, åro
i törsta rummet geten, fåret och kon, och den andra ordningen utgöres
af de lastdragande, hästen, åsnan och kamelen. Den lägsta graden
innebar svinet, som icke kan vara något mer än blott slagtkreatur.
Det är märkvärdigt, att detta djur af orientens lagstiftningar,
isynnerhet den Mosaiska, är uteslutet ifrån husdjurens class och dess
kött strängt förbjudet att ätas. Det som utgjorde herdelifvets stora
brist, är att det var nomadiskt eller migratoriskt. Menniskan
för-värfvade derigenom icke en bestämd bostad, ett verkligt hem, utan
flyttade ifrån den ena orten till den andra, och dessa ställen, der
herdarne för kortare eller längre tider uppslogo sina fält, voro ofta
nog aflägsna ifrån hvarandra.
Den högsta utvecklingsformen af sitt förhållande till den
organiska verlden, vinner menniskan först då, när hon blir bonde eller
odlare. Det är då som hon med verkligt activ kraft genombryter
den organiska verlden, och försöker att hos densamma framkalla en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
