Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
starkare begär efter brånvin, genomgripes den allt mer och mer af
paaperismens mägtiga folksjukdom, hvars välde, när den en gäng
fullständigt hinner utveckla sig, icke är inskränkt till de fattiges
dass, utan genomtränger nationens helhet och ger ät lifvet hos alla
dess både högre och lägre classer, stämpeln af svaghet och andlig
fattigdom *). Denna landthushällning är således lika skef och
förvriden, som det förderf hvartill den leder är allmänt och djupt
Men domeståcationens magt visar sig icke allenast uti husdjurens
försämring, utan äfven deruti att några af dem hota med att
alldeles upphöra och gä ut Så är det uti flera Europeiska länder
händelsen med geten och i Amerika med lamadjuret
Att återställandet af husdjurens domestication till dess
förlorade rikedom och magt är ett af civilisationens mest trängande
bebot är eu sanning, hvilken ingen tänkande bör underlåta att
allvarligt uttala och strängt yrka, men detta återställande har ett så
djupt och innerligt sammanhang med civilisationens radicala reform,
att det spes vara nära nog excentriskt att omfatta detsamma med
något rerkligt hopp.
En annan fråga har blifvit väckt af några nyare författare,
om icke domesticationen, ifrån det den böljar inse sin egeu
betydelse, bör göra försök att utvidga sitt rike äfven till andra
djur-slägten, än dem, bvilka det redan nu beberrskar? På denna fråga
kan man icke undvika att gifva ett jakande svar, ehuru stora de
svårigheter äro, som skulle ställa sig i vägen för utförandet af
sådana företag. Det fordrar således lång tid. Verklig domestication
kan väl icke försökas, utan att vara förberedd genom fångenskap
och tämjande. Om man betraktar frågan i dess speciella
förhållande till Europa, tyckes det som åtskilligt skulle kunna göras i
afse-ende på elgen och måhända på hjortslägtet i allmänhet och
tilläf-ventyrs äfven med andra djur. Fråga har äfven blifvit väckt om
inflyttning af djurslägten ifrån andra verldsdelar, ocb med
lamadjuret har man gjort försök, ehuru de ännu mig veterligen icke
lyckats. Men dessa frågor äro af blott speciell och inskränkt betydelse.
Då man åter uppfattar hufvudfrågan i stort, erinrar jag i afseende
derpå om hvad, som ofvanföre blifvit yttradt om Afrika. Der är,
såsom sagd t, animaliteten eller den djuriska utvecklingsformen af
*) Se vidare hirom i författarens Afskedsbels ning till Läijungar
och StadHkapmter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
