Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bar en talrikare corps af ett besutet bondestånd, har
der-före en fond af sund civilisationskraft, som bör högt värderas.
Annorlunda förhåller det sig, då arbetaren och egaren åro skiljda
personer. Då är den förre tjenare och om den sednare förgäter sin
skyldighet, att vara hans vårdare, slaf, han må bära namnet deraf eller
ej. Oenom detta förhållande uppkommer en i ordets egentliga
bemärkelse rå folkmassa, som med stark benägenhet för låg liderlighet
och grofva brott, lätt kan af demagoger, såsom det i flera länder
händt, förvandlas till vild upprorskraft Då egaren derjemte ger
honom ett knappt underhåll, så att han saknar tillräckligt skydd
emot kölden och väderlekens skiften genom goda boningsrum och
varma kläder, samt måttet af hans föda gränsar till svält, så blir
han svag och skröplig, gör dåligt arbete och då farsoter hemsöka
honom, har han deremot ingen inre motståndskraft, utan stupar i
massor för förödelsen. Cator Censor, den store Romerske
hushållaren sade: »det är ingen uträkning att hålla slatven knappt, ty han
blir derigenom klen i sitt arbete, och man får mindre betalt för
honom, då man säljer honom». Det är ingen humanitet i dessa
ord, men de innehålla ett förstånd, hvilket af mången godsegare hos
oss borde behjerfcas.
Enligt de Spartanska lagarne tillhörde det jordägaren att sjelf
deltaga i bearbetningen af sin jord, och då han, för att befria sig
ifrån denna mödosamma pligt, sålde den, skulle han anses för ärelös.
Denna lag var icke allenast hård, utan det vore orimligt, att i våra
dagar ens tala derom. Grundtanken är dock icke utan sanning, om
den fullständigt och djupt uppfattas. Jordägaren är obestridligt
skyldig, att deltaga i bearbetningen af sin jord. Han skall icke arbeta
med spaden eller köra plogen, men han skall arbeta med bufvud
och hjerta, och det vårdarekall, som åligger honom, erbjuder honom
fält för hans ädlaste andliga krafters verksamhet Ingen menniska
äger något, som hon fullkomligt kan kalla för sitt Allt hvad hon
har, det må bestå i naturens gåfvor, såsom snille, talent helsa,
handlingskraft, eller i lyckans, såsom magt anseende eller rikedom, är
högre magters skänk, och hon skall i användningen och
förvaltningen af dessa gåfvor aldrig förgäta, att hon står i försynens och
mensklighetens tjenst Detta gäller i hög grad om jordägaren. Om
han förgäter sin kallelse, blir lätting, låter jorden skötas af fogdar
eller arrendatorer och använder vinsten deraf till nöjen och onyttiga
tidsfördrif, samt i ett såsom vi hoppas, i framtiden stundande
upp-lystare tidehvarf än vårt träffas af en opinionens dom, likartad med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
