Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såkallade calaser, der man i mer eller mindre hyfsad form egnar sig
åt svalg och dryckenskap, för oanständigt och stridande emot den
sedernas disciplin, hvilken kyrkan bör upprätthålla. Meu jag kan det
oaktadt för ingen del instämma i den prononcerade fiendtligheten
emot glädjen. Glädjen, den ur hjertats djup utvecklade verkliga,
och icke den genom nöjenas yttre retmedel frambringade falska
glädjen, är det renaste uttrycket af själens helsa, den fullständigaste
andliga uppenbarelsen af lifvets harmoni
»Freude, Freude treibt die Råder,
In der grossen Welteuuhr>
säger Schiller, och dessa ord innehålla sanning, ehuru i omvänd
ordning, ty glädjen är icke orsak utan verkan, den inom medvetandet
framträdande uppenbarelsen af den lifvets eviga kraft, som genomtränger
verldarna, bestämmer och upprätthåller ordningen i deras verksamhet
Den är en himlaburen skänk, som bör vårdas med vördnad och
kärlek, ty den är en mägtig förädlingskraft. Aldrig är menniskan
så innerligt tacksam emot lifvets Helige Gifvare, som då hon är
verkligt glad. Glädjen motverkar mägtigt de starkare och vådligare
passionerna och befordrar utvecklingen af menuiskokärlek och
fördragsamhet Den puritanska åsigten, enligt hvilken trumpenhet,
kärf-het och tråkighet skola utgöra nödvändiga tecken till djup och äkta
religiositet kan, såsom jag tror, till sitt försvar icke åberopa en enda
bokstaf ifrån christendomens urkunder, och jag kan icke föreställa
mig såsom möjligt att en verkligt from och tillika ärlig menniska
skall kunna åt sin sinnesstämning gifva ett dessa egenskaper
motsvarande uttryck. Deremot har i alla tider hyckleriet anvåndt
deras masque med särdeles flit Men hyckleriet afskyvärdt som det
är, är dock mindre förderfligt än då hatet till glädjen är ärligt
och har sin lefvande rot uti öfvertygelsen om den religiösa
ofördragsamhetens nödvändighet Då uppvexa i det innersta af tänkesättet
de mörkaste och förfärligaste passioner, högmod, herrsklvstnad,
grymhet och dessa det ondas grundkratter få då ett öfvertag öfver
cha-racteren, hvilket de icke, eller åtminstone högst sällan uppnå, då de
hafva ett annat ursprung. Den religiösa fanatismen är derföre den
mörkaste magt 3om genomgriper mensklighetens historia och man
arbetar icke för vårt slägtes framtida lycka och frid, då man så
flitigt som många nu för tiden bruka, omhulda den rot ur hvilken
den ursprungligt utvecklar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
