Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa allmänua anmärkningar om glädjens betydelse och
fordran pä uppmärksamhet och värd, hafva otvunget sin tillämpning pä
lagarna för sabbatens firande af de arbetande classerna.
Søndags-eftermiddagen är den enda stund i lifvet, som dagakarlen kan egna
åt glädjen; och jag frågar om det icke är hårdt, ja grymt, att
fråntaga honom den och befalla honom, att äfven då sysselsätta sig
med dystra tankar — och med grubblande öfver frågor, dem
roen-niskoförståndet icke kan lösa? Såsom ofvanföre är sagdt, är glädjen
ett uttryck af själens helsa, och den mägtigaste kraft, hvarmed det
andliga förmår genomtränga den kroppliga lifsprocessen; och i följd
deraf är den äfven den magt, som med större framgång än någon
annan motverkar de grofva böjelser, som i kroppens öfvermagt öfver
lifvet hafva sin grund. Har man då rätt att hämma denna det
andliga lifvets utvecklingskraft, och begår man icke en förbrytelse
emot det heliga, då man försöker, att göra det i Ghristendomens
namn? Jag vill bär icke blifva missförstådd. Den bängifvenhet för
grofva njutningar, som tillhör sedernas råhet och beklagligen i så
bög grad utmärker de arbetande classerna, och af hvilken
drycken-skapen utgör det starkast framträdande grunddraget, är en ytterligt
förderflig magt, den starkaste fienden till folkets helsa, seder och
vftlstånd. Att af slapphet och liknöjdhet åt denna förderfliga
hän-gifvenbet medgifva en obegränsad eller svagt motverkad frihet, vore
en ytterligt klandervärd försummelse både hos egendomsberren och
församlingens vårdare. Tvertom har de arbetandes glädje en sträng
fordran på sorgfällig vård. Jag har vid ett annat tillfälle erinrat
om Polybii berättelse’ om sin fosterbygd Arkadien. I detta land
hade innevånarne, i följd af climatiska och andra localförhållanden
ett vildt lynne och benägenhet för råa seder, men der fanns en lag,
som ålade hvar och en, att ifrån sin barndom ända till sitt
trettionde år dagligen sysselsätta sig med musikaliska öfningar.
Der-igenom uppkom en mildring i tänkesättet och sederna, som utan att
förvekliga den tapperhet och hjeltekraft, hvarför detta folk hade
naturliga anlag, och som sedermera icke förnekade sig hos det
achäi-ska förbundets hjeltar, likväl icke allenast gjorde deras land till
idyllens och det idealiserade berdelifvets fosterland, utan äfven fästade
vid dess namn, den genom tiderna fortlefvande betydelsen af den
efter naturlifvets oskuld längtande ungdomliga fontasiens glada hem.
Af de femton små samhällen, som bebodde detta bergland var det
dock ett, Cenetherna, som emanciperede sig ifrån de musikaliska öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
