Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i första rummet, genom en nyutvecklad form af husbondeväldet, gifva
åt de raenniskokrafter, som genom omedelbart arbete skola utföra
hennes vårdarekall, en ädlare character, — än som nu kan sägas
tillhöra dem. Det är inom detta samhällsområde, som tanken skall
vinna seger öfver den ytliga uppfattningen af naturen och af
men-niskans verldsställning och bestämmelse inom den organiska verlden.
Det är äfven der, som kärleken skall segra öfver egennyttan,
högmodet och förtryckarebegäret och derigenom öfvergå till den lefvande
rot, ur hvilken den stärka humanitet skall utveckla sig, på hvars
mägtigt genomgripande kraft, samhällets verkliga helsa beror.
Landtbrukets förhållande till den poetiska åskådningen af verlden
och lifvet, är af för djup betydelse, att det här skulle kunna förbigås.
Om en i staden uppfostrad man far ut på landet och får se en
landtbrukare, som stående på sin trädesåker med uppmärksamhet
betraktar, huru ett par magra oxar senfärdigt släpa fram hans plog,
som styres af en torpare, hvars ansigte icke uttrycker särdeles
mycket mer af förstånd och andlig utveckling än de dragare, som lyda
hans piska, kan han väl icke föreställa sig något förhållande, som i
högre grad än det, han då har för sina ögon, kan vara qväfvande
för allt hvad poesi heter. Han tror vanligen, att hvad han då ser,
utgör landtbrukets egentliga verklighet; och föreställer sig sannolikt,
att menniskans största och mest genomgripande handling kan
upprätthålla sig sjelf, utan att lifvas af den i själens inre djup alstrade
tankebild, som uppenbarar handlingens både princip och ändamål och,
hos menniskans känsla, framkallar både vördnad och kärlek. Denna
tankebild kallas vanligen för ideal, och den är så införlifvad med
själens innersta positiva kraft, att ingen verklig stor handling är
möjlig, utan att deraf bestämmas.
Landtbruket är, näst vårt slägtes egen förvandling och
nyfödelse, och hvilken har ett högre ursprung än menniskan sjelf,
hennes största handling. Det är endast för den ytlige betraktaren, som
det kan synas vara endast ett nyttigt, men tungt, mödosamt och
förnedrande yrke. I sin djupa och verkliga betydelse åter år det den
verksamhet, hvarigenom menniskan eröfvar den organiska verlden och
till denna utsträcker den nyskapelsens akt, hvarigenom hennes slägte
blir Guds högsta och egentliga uppenbarelse på jorden. Det är i
sin inre verklighet sublimt, mångsidigt och rikt, men i detaljen af
sin yttre gestalt tungt, motbjudande, förnedrande menniskans ädlare
anlag och frestande till begäv efter välde och vinst För att kunna
kämpa mot dessa den yttre verklighetens nedtryckande och frestande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
