Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligheten uttala sig, äro ifrån hvarandra icke allenast skiljaktiga, utan
hvarandra nästan rakt motsatta. Den ena åsyftar, att framställa
bilden af menniskans välde öfver naturen, af hennes förmåga, att
vara den organiska verldens beherrskare, och gifva åt dess varelser
den gestalt hon sjelf önskar. I den Chinesiska trädgårdskonsten,
hvilken för öfrigt skall vara utförd i stor scala, är denna tendens
drifven till ytterlighet Buskar måste tvingas att blifva träd, och
träd buskar. Detta är ytterlig onatur, hvaremot den så kallade ars
topiaria eller sculptura viridis, som bestod uti, att genom klippning
af träd och buskar efterapa sculpturen, och i en genom konst
framkallad rikedom af grönskande löf återgifva bilder af djur, menniskor,
pyramider, obelisker, colonner m. m. endast var barnslig och
smaklös, icke derföre, att idéen var falsk eller låg, utan derföre att den
var så omöjlig att utföra, att konstprodukten nödvändigt måste blifva
ful och löjlig. Annorlunda förhåller det sig med den
architechtoni-ska trädgårdskonsten. Uti denna herrskar väl nämligen den högre
architecturens idé, men icke egentligen architecturen sjelf. Begge
åro de uttryck af menniskans välde öfver verlden, ty den
architec-tur, som är helgad åt det gudomligas dyrkan och dess beskydd, år
af en annan art än den, som tillhör och utmärker palatset eller
konungaborgen, och det är till denna, som genom idéens
gemensamhet den architectoniska trädgårdskonsten sluter sig. Men oaktadt
grundtankens geraensamhet är dock den architectoniska
trädgårdskonsten icke någon efterapning af architecturen, utan endast, om man
så vill, en högre utvecklingsform af dess idé. Väl erinra
löfbvalf-vet, häcken och alléen om arcaden, muren och pelargången, men de
äro blott liknelser och icke efterbildningar. Grundtanken är sträng
regelbundenhet och symmetri, som framträdande hos ett stort
konstverk uppenbarar menniskoviljans herrskarekraft, och förmåga att
tvinga till lydnad och ordning. Bacos bekanta yttrande*) innehåller,
utom annat, att den högre och prakttulla trädgårdskonsten är en
högre utvecklingsform än architecturen sjelf, af den för båda
gemensamma grundtanken. Det är åter i följd af grundtankens gemen-
*) Deus ipse primus plantavit hortum atque revera, in ter solatia
humana, illud horti est oarissimum. Etenim spiritus hominum maxime
reficit et oblectat; quo sine aedificia et palatia, manus tantum sunt opera,
nee sapiunt naturam. Quinetiam notabis, secula cum proficiunt in
cul-tura et magnificentia, citius pervenire ad aedificiorum pulchritudinem
quam ad hortorum elegantiam ac amoenitatem: quasi elegantia illa
hor-torum esset res perfeclior.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
