Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träden hafva väl en stöm rikedom af löf, men dessa äro mindre
och sakna den friskare grönska, som utgör de yngre trädens
utmärkelse, och deras grenar hafva förlorat den verticala rigtningen och
närma sig den borisontela. Det är åter genom sitt förhållande till
de traditionella föreställningar, hvilka införlifvat sig med
mänsklighetens historia, som vissa träd fått en symbolisk betydelse. Så
förhåller det sig med cedern, palmen, oliveträdet, lagern, eken m. fl.
Men ett landskap, äfven dl det åtnjutit all den föreköning,
som den högre trädgårdskonsten kan gifva det, skulle dock vara
hemskt och ödsligt, om det saknade menniskoboningar, ej blott
sådana, som vittna om rikedom och magt utan äfven och
hufvudsak-ligen sådana, som utgöra bevis och uppenbarelser af flit, ordentlighet
och välstånd. Ett par halfruttna torparkojor, ur hvilka trasiga och
smutsiga barn här och der krypa fram, kunna göra ett annars skönt
landskap fult, och denna fulhet ökas om de ligga i närheten af ett
slott, som omgifves af en rikt planterad och sorgfälligt vårdad trädgård,
emedan de då ådagalägga, att vården af vegetationen i denna
trädgård utgått icke ifrån ett naturen och lifvet omtattande kärleksfullt,
utan ifrån ett praktälskaude och flärdfullt sinne, i följd hvaraf
in-sigten uti detta inre förhållande gör för den tänkande åskådaren
älven den yttre skönheten motbjudande
Men det, som utgör ett odladt landskaps skönaste prydnad, det
hvarifrån dess fulländning, såsom ett verkligt stort och ädelt
konstverk utgår, är landskyrkan. Att tro mig härigenom vilja yttra den
meningen, att man bör bygga kyrkor, för att göra dem till
trädgårdsprydnader, vore så mycket orimligare, som det icke är genom
sin byggnad och yttre gestalt, utan tvertom genom sin inre
betydelse och sitt ändamål, som kyrkan har den förherrligande
inflytelsen på det odlade landskapet Mensklighetens inre väsende är
med-vetandet af det eviga eller tron på Gud, och detta blir för hennes
tanke uppenbart och förklaradt genom den känslans hyllning af det
heliga, hvilken vi kalle dyrkan. Templet eller rättare den
andakte-fulla dyrkan det omsluter och skyddar lyser icke allenast öfver
men Diskorna, deras flit och deras arbeten, utan äfven öfver den
organiska verld, åt hvars vård dessa arbeten blifvit egnade, den frid,
som har sin ursprungliga rot i menniskans genom religioneus tro
förvandlade och nyfödda bjerta. Hvar och en, som bar ett öppet
sinne för hvad, som utvecklar sig ur mensklighetens inre verld,
måste känna sig genomgripen af denna den andliga fridens, magt
och finna att äfven den yttre verlden blir deraf förklarad och ljus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
