Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gripande sanning ocb öfverträffande skönhet hav Lessing en gång
sagt: »Nicht die Wahrheit, in deren Besitz ein Mensch ist oder zu
sein vermeinet, sondern die aufrichtige Mühe, die er angewandt hat,
hinten die Wahrheit zu kommen, macht den Werth des Menschen.
Denn nicht durch den Besitz, sondern durch die Nachforschung der
Wahrheit vermehren sich die Kräfte, worin allein seine immer
wachsende Vollkommenheit besteht. Der Besitz macht ruhig, träge,
stolz. — Wenn Gott in seiner Rechten alle Wahrheit und in
seiner Linken den einzigen, immer regen Trieb nach Wahrheit,
obschon mit dem Zusatze, mich immer und ewig zu irren,
verschlossen hielte, und spräche zu mir: Wähle! Ich fiele Ihm mit Demuth
in seine Linke und sagte: Vater gieb! Die reine Wahrheit ist ja
doch nur für Dich allein.» Det är åter detta sökande efter
sanningen, som mer än användandet af hvad vetenskapsmannen tror
sig deraf hafva tilleguat sig, som utgör det väsendtliga i det
aca-demiska lärarekallet. Professoren är uti lärostolen, inför sitt folks
bästa och ädlaste utvecklingskraft, en bekännare af sin själs högsta
sträfvande, och det är genom denna bekännelse, som han icke blott
införlifvar sig med den gemensamma culturens progressiva
utveckling, utan äfven blir organ för dess inträngande inom det andliga
lifvet hos den yngliugacorps, som omgifver honom. Han är väl
deijemte vindare af sina åhörares individuella bildning och uti denna
vård ingår förhöret onekligen såsom medef men det bör användas
högst sparsamt, och aldrig strängt eller såsom hufvudsak; emedan
det egentligen är derigenom, som äfven emellan den duglige läraren
och hans åhörare uppkommer en fiendtlig magt, som hindrar den
gemensamhet i deras sfudier, hvilken utgör det akademiska
studii-lifvets fulländade utvecklingsform, eller åtminstone ett nödvändigt
vilkor derför. Det är knappt någonting, man i våra dagar så
allmänt och så högljudt ropar på och skrifver så mycket om, som
tankens frihet, och det oaktadt har man väl aldrig så allvarligt som
nu yrkat på dess förtryckande under dess förnämsta utvecklingsskifte.
Till hämmande af denna frihet finnes nämligen icke något
kraftigare medel, än skolmästareväldet, då det utstråckes till
ynglingaålderns högsta och sista stadium. Att examenstvång är ett säkert
medel att framkalla grundlig bildning, är en mägtig, men högst
skadlig illusion. Bildningen måste vara lefvande och hafva sin rot
i själens innersta, annars duger den till föga eller intet Om
der-emot läraren, i stället för examenstvånget, gör sitt eget studium
till hufvudsak, och ifrån cathederu bekänner icke allenast sin redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
