Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvar äro, såsom jag bar fall anledning att antaga, akrifha af
respondentens, ocb jag tror icke en gång att de fyra, som innehålla
artis medicæ exercitationes, och utgöra början till en lärobok i
medicinen, i detta atseende böra anses såsom undantag. Jag från
känner det oaktadt icke Hoffvenius en djup ocb genomgripande
delaktighet i deras författande, utan tvertom återfinner man, vid en
noggrannare betraktelse, den gemensamhet, som utmärkte Hoffvenius
och hans läij ungar uti stadier, äfven i deras författarskap. De
ifrågavarande disputationerna bära uti sättet af ämnets uppfattning
i vissa yttrade meningar och i dictionen den prägel af författarens
individualitet, som visar deras skiljaktighet, men de hafva derjemte
en gemensam character, som ådagalägger det dåvarande medicinska
studii3ättets princip och rigtning, och det är denna gemensamma
character, hvilken jag anser härleda sig från Hoffvenius sjelf, och
som således bör gälla såsom ett uttryck af grunddragen i hans
bildning och äsigter. Euligt denna ifrån hans lärjungar återspeglade
bild af hans vetenskapliga character, var han Hippocratiker, eller
tillhörde den sect eller skola, som uppkom i början af den nya
historiens tidebvarf, och utgjorde en väsendtlig del af den culturens
utvecklingsakt, som hade sin grund uti den classiska, isynnerhet den
Grekiska, bildningens återupplefvande eller, såsom det i sednare
tider blifvit kalladt, nyfödelse (La Ltenaissance). Denna den nya
tidens Hippocratiska medicin är en traditionell dogmatism, som har
en verklig hyllning af de Hippocratiska skrifternas auctoritet till
grund och utgångspunkt Dess öfvertag öfver de medicinska
studierna var egentligen mägtigt i förra hälften af 16:de seklet men
sedermera nppkommo, isynnerhet i Tyskland och Holland, starka
reactioner deremot först af Paracelsus och sedan af V. Helmont
Den mägtigaste motståndskraften emot den traditionella medicinen
var dock den, i l":de seklet uppkommande och ifrån närbeslägtade
vetenskapers inverkan härrörande, söndringen emellan de
iatrochemi-ska och iatromathematiska skolorna. Det var åter just under denna
spänning emellan såväl de traditionella lärorna, som de nya
meningarne, som den store Sydenham framträdde, och å ena sidan
beredde medicinens practiska frihet genom att ställa den på. dess egen,
af tankens speculativa kraft upphittade och genomträngda, erfarenhets
grund, och å den andra, genom brytandet af den Hipp
ocratiskame-dicinens bokstafsvälde, verkade till återställande af dess verklige anda
Sedan har, såsom bekant den Grekiska medianen fortfarit att vara
en aktad ocb beprisad fornlemning, men i allmänhet så ytligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
