Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pehr Hoffvenius (1859)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
médecine, qu’il firat en chercher les moyens», sä finna vi emellan
dem en stark öfverensstämmelse, och det är således mer ån troligt,
att den mågtiga grundtanke, som lefde i Hoffvenii inre, och
utgjorde centralkraften i hans bildning, var att medicinen har bestäm■
melsen, att blifva en af de mägtigaste cutturkrafter, eller till och
med att gå i spetsen för culturens stora och verkligt
genomgripande forvandlingsakt. Då hans eriarenhet nyss hade lärt honom,
att detta mål icke kan ernås snart eller på direct theoretisk Tåg,
uppställde han för utöfhingen af sitt lärarekall tvenne principer,
hvilka han sedermera till sin död troget följde. Den ena var att
göra den praddska medicinen till hufvudsak, ty det är genom sin
verkligt stora handling, som medicinen uttalar sin inneboende idé.
»Multa sunt in praxi, quæ nec dici nec scribi possunt», säger den store
Galenus. Den andra principen var åter att uppfatta det verkliga
innehållet af den Grekiska medicinen. Att blott emancipera sig ifrån
det traditionellas magt, är en falsk väg och meningen att man
deri-genom kan vinn atankens frihet är en illusion, som bereder åsigternas
sjeltklokhet och ytlighet och derigenom vetenskapens undergång eller
förnedring. Att åter servilt underordna sig under gamla lärors
dogmatiska välde är ännn fiendtligare emot tankens frihet, och ger
uppkomst åt en pedantism, som under den falska skepnaden af
mödosamt förvärfvad lärdom förtrycker både tanken och
handlingskraften. Tanken skall deremot taga det traditionella i fullständig
besittning och genomtränga det så, att de idéer, som deruti verkligen
innehållas, framkallas till en ny återutveckling i klarare och ädlare
former, ty det är endast genom en sådan fullständig seger öfver
det förflutna i culturens process, som den lefvande tanken kan vinna
sin verkliga frihet och göra cultnrens utveckling i djup och sann
mening progressiv. Att Hoffrenius så uppfattade medicinens
förhållande till det traditionella elementet i sin cultur eller, som är
detsamma, till den Grekiska medicinen, vågar jag med temlig säkerhet
tro, emedan jag annars finner det icke blott svårt, utan rentaf
omöjligt, att med hvarandra försona å den ena sidan hans djupt
allvarliga, och i ett starkt polemiskt försök djerft ådagalagda
carte-sianism, och hans bemödande, att befordra och upprätthålla läsningen
af de Hippoctatiska skrifterna, såsom den egentliga grunden och
utgångspunkten för medicinens studium. Att åter Hoffvenius var
genomträngd at en sublim och hoppfull åsigt af medicinens
bestämmelse såsom culturkraft, kunna vi antaga med full säkerhet, och
denna hans åsigt bör, då vi icke heller kunne undgå att erkänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
