Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty de sammanhänga med en djup och genomgripaude förändring uti
den physiologiska föreställningen om sjelfva reproductionsprocessen.
Det var en gammal, ifrån Grekerna traditionell och djupt rotfästad
mening, som gick under för att lemna rum åt en ny, hvilken dock
ännu i dag beklagligen icke lormått utveckla sig. Deu gamla
meningen åter bestod deruti, att lefvern ansågs för
sangvifications-processens centralorgan. Då det var denna mening, som utgjorde
det hufvudsakliga hindret för de ifrågavarande Anatomiska
upptäckternas hastigare fortgång, och för insigten i deras verkliga betydels*
kunde de sedifäre icke förr uppnå sitt mål, än en forskare med
spe-culativt snille förmådde bestämdt och säkert upphitta detta och
fullkomligt befria sig ifrån den traditionell fördom, som stod i vägen
för dess åskådning.
Väl finner man här och der uti äldre skrifter, såsom dem af
Herophilos och i citationerna efter Erasistratos och sedermera äfven
hos Eu9tachi och Faloppia, spridda uppgifter angående mjölk- och
vattenådror; men dessa enskilda iakttagelser hafva ingen gemenskap
med de utförligare anatomiska undersökningar derom, som företogos
i det sjuttonde seklet, och de förra väckte föga eller ingen
uppmärksamhet vare sig hos iakttagarena sjelfva eller hos andra. Den,
som åter bör anses såsom upphofsman och anförare för den åt detta
håll rigtade anatomiska forskningen, var Aselli i Pavia, som
upptäckte de såkallade mjölkådrorna eller vasa chylifera uti mesenterium
hos djur. Detta skedde 1622. AsellTs åsigt af dessa kärl och
deras physiologiska betydelse bestod deruti, att han å ena sidan
rigtigt ansåg dem ifrån tarmkanalen iusuga och upptaga chylus, men
å den andra oriktigt antog att de, sedan de sammanflutit uti en i
början af mesenterium liggande, hos vissa djur isynnerhet hundar
förekommande samling af lymphatiska körtlar, åt hvilken han gaf
den förvillande benämningen af panereas (glandulosum Rudh.),
der-ifrån fortsatte sitt lopp till lefvern, för att i denna såsom
blodberedningens egentliga organ uttömma sig. Lefvems lymphatiska kärl
såg han till en del, mm betraktade dem såsom förande chylus
till lefvern och icke lympha derifrån. Denna Asellis åsigt
uuder-ordnar sig således helt och hållet under den traditionella
physiologiska föreställningen om lefverns tunetion, och långt ifrån att bestrida
den gifver hon åt densamma en anatomisk bekräftelse. Genom
denna den anatomiska forskningens förening med den physiologiska lära,
hvilken den var bestämd att vederlägga och upphäfva, måste den
fortgå i en falsk rigtuing och derigenom motverka 9ig sjelf. Ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
