- Project Runeberg -  Valda skrifter / Fjerde delen /
57

(1868-1870) [MARC] Author: Israel Hwasser With: Per Hedenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kanta namn, atan lärare, utan anhängare med undantag möjligen af
ett par studiikamrater, ensam med sitt snille, sin flit och sin
ärlighet. Vi se således här såsom det tyckes, ett klart exempel, en
lef-vande personification af den stora strid, som oupphörligt åtföljer
cul-turens fortgång, striden emellan lärdomen och snillet, emellan den
traditionella kunskapens magt och tankens lefvande utvecklingskraft,
emellan det gamla och det unga. Men detta är dock blott skenbart
eller åtminstone blott till hälften sannt, och stridens följd var
således icke fortgång, utan stillastående. Orsaken dertill var, att
Bar-tholinus stridde icke för sanningen utan för sin egen ära, och
öfver-gaf i följd deraf den ställning, hvilken tillkom honom såsom
lärdomens förste representant. Det tillhör nämligen lärdomens kämpe,
att i denna strid försvara det traditionellas rätt och att hålla fram
icke dess yttre form och de denna tillhörande talesätt, som tanklöst
vördas af det ytliga anhångeriets vidskepelse, utan dess verkliga och
lefvande inre mening. Det är genom ett troget utförande af denna
lärdomens och den traditionella vishetens vördnadsvärda roll, som det
gamla lär känna sig sjelft, det nya genomtränges af grundlighetens
fordran och det gemensamma inre blir starkt och mägtigt att kunna
framträda såsom utveckling och verklig fortgång. Men då den
traditionella kunskapens män icke åtlyda denna sin verkliga kallelse, utan
i stället oupphörligt jemka sig efter de meningar, som synas
förebåda nya åsigters utveckling för att antingen i likhet med
Bartho-linus genom inkräktning tillskansa sig hela äran af det nyas
framgång, eller ock, såsom oftare händer, genom blott medhålleri blifva
delaktige deraf, blir det nyas utveckling blott half, ofullkomlig, skef
och ytlig.

Men utom Bartholinus omtalar historien äfven några andra, hos
hvilka man i sednare tider trott sig finna anspråk att med Rudbeck
dela äran af den ifrågavarande anatomiska upptäckten, ehuru de
sjelfve icke försökt att göra dem gällande. Den äldste af dessa var Fr.
Sylvius de le Bo§. Sprengel anser nämligen honom hafva varit den
förste, som visade, det lefvems vattenkärl voro bortförande och icke
tillförande, och detta skedde redan 1640. Haller yttrar sig väl derom

honom utvecklade sig, men åt hvilken han sedermera försummade att
genom fortsatt forskning gifva fulländning, har liku såväl, som Linnés
verldsomfattande åskådning af lifvets uppenbarelse genom blomningsakten,
verkligt Svenskt ursprung, och kan uti intet afseendc betraktas såsom
importvara ifrån främmande land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hivaldaskr/4/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free