Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olof Rudbeck (1846)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djupa tankar genombröto uti det 17:de seklet den physiologiska
forskningen. Harvey’s begrepp om blodomloppét och om alstringen,
Rud-becks lära om lefverfunctionen, resorptionen och blodets depuration,
Willis’s åsigt om hjernans och nerfsystemets förhållande till de
skiljaktiga psychiska functionerna och Glissons stora, djupt speculativa idé om
lifvets energetiska betydelse, utgöra utgångspunkter för en omfattande
meditation öfver lifsprocessen, hvilken, om den hade blifvit fullföljd i
längre tid, utan tvifvel skulle hafva gifvit physiologien en rigtning
emot djupet och det inre, hvarigenom hon kunnat öfvergå till
verklig och uti de menskliga åsigterna i allmänhet allvarligt ingripande
vetenskap. Åtminstone bör man hafva anledning att tro, det hon icke
då skulle hafva tagit den uteslutande rigtning emot ytan, hvilken i
den grad utgjort characteren af hennes sednare kulturhistoria, att det
adertonde seklets lärdaste och ryktbaraste physiolog nödgats aflägga
den hans forskning och dess syftemål temligen mycket nedsättande
bekännelsen, att physiologien aldrig kan blifva verklig vetenskap eller,
som är detsamma, komma till åskådning af lifvets inre, utan måste
skatta sig lycklig, om hon blott kan få se och betrakta dess yttre
skal *). Den skalbetraktelse, soro således skulle utgöra
physiologi-ens väsendtliga innehåll, kan icke vara tillfredsställande och
lyckliggörande för dem, hvilkas tankekraft är stark och genomträugd af det
omotståndliga sträfvande efter det inre, som tillhör och utmärker
alla verkliga vetenskapliga snillen, och det är således ej att undra
på, att sådana män antingen med ovilja vändt sig bort ifrån en
forskningsbana, hvars högsta löfte är yta och skal eller ock försökt
att med våld utifrån bryta sig omedelbart in i det inre, eller att
förvandla skalet sjelft till kärna.
Men för att den physiologiska forskningen skulle taga den
djupare rigtning, hvars förebud i det sjuttonde seklet så löftesrikt möta
den historiske betraktarens blick, räckte de månges flit icke till,
utan det fordrades en nian så begåfvad både med snillets mägtiga
kraft och med viljans vetenskapen aldrig svikande trohet, att han
kuude emottaga anförarestafven ur den gamle och snart bortgående
Harvey’s hand, och genom den för de enskilde forskarenas tankar
under deras enstaka arbeten oupphörligt framhålla det högre gemen-
*) Ins Inre der Natur
Dringt kein erschaffner Geist.
Zu glUcklich, wenn Sie nur
Die äussre Schale weist.
Haller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
