Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams vetenskapliga character
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
påstå det, öfver all jemförelse med äfveu det förträffligaste,
noso-grafien för ötrigt hittills förmått åstadkomma.
Den protest, dessa skrifter innehålla till den sanna
erfarenhetens förmån, gäller väl i lika hög grad både empirismen och
dogmatismen, men den synes dock vara hufvudsakligen rigtad emot den
sednare och detta härleder sig tydligen derifrån, att vid Sydenhams
tid en egenartad form af densamma genomträngde och till en stor
del beherrskade den egentliga lärdomens cultur. Man misstager sig,
i atseende på denna art af dogmatism, mycket till dess fördel, om
man anser den för att liafva varit ölvervägande speculativ. Den
bestod tvärtom i en, emot all fri tankeutveckling fieudtlig,
vidskeplig vördnad för den Grekiskt-classiska vetenskapens halfförstädda eller
oftast rentaf oförstådda satser. Den afdelning af den Grekiska
lite-raturen, som inom medicinen då utöfvade ett sådant dogmatiskt
välde, var Galeni lära, hvars auctoritet väl förut hade dels genom
de italienske anatomernes dels genom Paracelsi reaction blifvit
skakad, men ej ännu var fullkomligt bruten. Det var således till
skydd för tankens frihet i allmänhet, ej mindre i speculativ ån i
empirisk rigtning, som Sydenham protesterade emot denna de
clas-siskt traditionella meningarnes eller, rättare sagdt, phrasernas
usurpation af den högre veteuskapeus namn och betydelse. Att
Svden-ham icke, såsom Paracelsus, förgick sig emot Galenus sjelf eller
gjorde sig skyldig till några smädelser emot honom, bör erkännas
med rättvist loford, men det är mycket att beklaga, att han
alldeles saknade kännedom om det verkliga och väsendtliga innehållet
af denne store pathologs skrifter. Ty det är väl temligen ufgjordt.
att han mer än någon annan hade förmåga att förstå den sanna
betydelsen deraf, och om han verkligen hade uppfattat det, skulle
sannolikt en stor och väsendtlig brist, som nu fördunklar hans
pa-thologi, icke hafva funnits. Men derom längre fram! Det var ock
emot den slafviska undergifvenheten för traditionella och genom
läsning inbemtade meningar i allmänhet, och ej egentligen emot någou
särskild art eller class af dessa, som han så allvarligt ifrade. »Man
måste tänka mer och läsa mindre», är en regel han oupphörligt
yrkar. »Når andra läsa, så tänker jag.» *) Det är genom dessa
*) “Sic a Natura factus atque dispositus >um, ut quod temporis
alii libris legendis, id ego omne meditatione impendere soleam: neque
tam quero, an alii eadeni mecum adserant quain ut ruin quæ ego trado
cum veritate consentianffc. Thomæ Sydenham Opera U ni versa. Lugduni
Batavorum apud Heiligert et Leffen 1754, p. 4S2. De citationer, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
