Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams vetenskapliga character
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
destructiv spänning emellan pedantism och routine, men emot ett
sådant urartande finnes det troligen icke i medicinens hela
culturhi-storia någon starkare reactionskraft, ån den ande, som bestämmer
characteren af Sydenhams åsigter och ännu fortlefver i hans skrifter.
Sydenham var en af de dristigaste och friaste betraktare af
sjukdomens uppträden och dödens derigenom framträdande öfvermagt, som
någonsin funnits. Och han stannade icke vid ytan, utan han sökte
de fasaväckande phænomenernes inre grund och vågade med
förtröstan emot densamma nitets och kärlekens strid. Men då hanrigtade
denna dristiga och tillika uthärdande blick emot förstöringens
verkliga djup, var det väl, såsom det mången gång med andra varit
händelsen, sjelfklokhetens demon, som gaf honom mod dertill? Eller
lif-vades han af fast tro på lifvets helighet och eviga ursprung? och
hade i följd deraf den Hippocratiska läran, att läkaren måste vara
lifvets tjenare, hos honom återupplefvat i en af Christendomens
verlds-åsigt pånyttfödd ädlare gestalt? Hans practiska character och hans
dermed öfverensstämmande åsigt af läkarens yrke och skyldigheter äro,
såsom det längre fram blir tillfälle att utförligare omtala, genomträngda
af en djup religiositet, och det dristiga, starka mod, som i så ovanlig
grad utmärker honom, är innerligt införlifvadt med fromhet,
ödmjukhet och kärlek. Hvad åter förhållandet af hans religiösa tänkesätt
till hans vetenskapliga åsigter beträffar, så finner man väl hos hela
hans betraktelse af sjukdomsprocessen, om man i afseende derpå
analytiskt undersöker den, en fullkomlig conseqvens med det förra, men
då han högst sällan vänder sig emot den metaphysiska sidan af sitt
forskningsfält och således icke i bestämdare uttryck talar om de idéer,
hvilka inom detta fält utgöra forskningens högsta grundkrafter,
nämligen idéerna Gud, natur, lif, organism, död o. s. v., har han på få
ställen i detta afseende yttrat sig i tydligare ordalag. Dock finnas
äfven sådana ställen och ett af de vigtigare ibland dem synes mi^
det, uti hvilken han uttalar sin uppfattning af naturens begrepp. A
ena sidan finna vi här den absoluta activitet, som innehålles i detta
begrepp, till fullo erkänd, men äfven å den andra att detta
erkännande alldeles icke inskränker eller fördunklar christendomens
trans-scendenta föreställning om Gud, utan tvärtom bemödar sig att göra
densamma gällande, såsom princip äfven inom naturbetraktelsen.
Naturens väsende sättes nämligen af Sydenham i den timliga varelsens
absoluta beroende af Gud, och, då denna bestämning är af samma
väsendtliga innehåll med den grundtanke, som, under namn af lifvets
idé. nu är inbegripen i sin utvecklingsstrid med de materialistiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
