Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det sjukdomen hade nästan lika skarp individualisation, soro de
organiska kropparne *). Denna sida af Sydenhams lära bringar honom
i ett nära förhållande till den s&kallade naturhistoriska pathologi,
hvilken i de sednaste tiderna genom Stark, Schönlein, Jahn m. fl.,
framträdt i Tyskland, och det är väl egentligen genom detta
förhållande, som hans anseende just nu återupplelvat i ungdomlig glans
och hans namn blifvit firadt med så många nya lofoffer.
*) Utom det, att Sydenhams hela nosographi har sin utmärkande
character af detta skarpa uppfattande af sjukdomens individualitet, och
att han i följd deraf yrkade på sjukdomarnes indelning efter cn
naturhistorisk method, uttalar han denna sin åsigt på flera ställen uf sina
skrifter med tydliga ord, och jag anser mig således så mycket heldre
böra anföra några ibland dem, som de äfven äro af vigt i afseende på
Sydenhams insigt uti det degenerativa af sjukdomsprocessen.
*Primo expedit ut morbi omnes ad definitas ac certas species
revocentur, eadem prorsus diligentia ac axQtfitfa, qua id factum videmus a
Botanicis scriptoribus in suis phytologiis. Quippe reperiuntur morbi, qui
sub eodem genere ac nomenclatura redacti, ac quoad nonnulla symtomata
sibi invicem consimiles, tamen et natura inter se discreti, diversum etiam
medicandi modum postulant. Cardui quidem nomen ad plures herbarum
species extendi nemo nesciat: at vero parum adcurate faciet rei herbarias
scriptor, qui generalem hqjus plantas descriptionem, qua scilicet a ceteris
stirpibus discrepat, proponere contentus, propria interim et peculiaria
cqjusque speciei signa et characteres, quibus ab iovicem diseriminantur,
cont em serit. Eodem plane modo nec satis est scriptori communes
dun-taxat morbi alictyus πολνέϊδονς adparentias adnotasse. Esto sane non
omnibus morbis eandem contingere varietatem; tamen complures esse,
qui, licet ab auctoribus sub eodem titulo, citra ullam speciei
distinctionem, tractentur, dissimillima sint indole, in aequentibus pagellis, uti spero,
palam fiet.u L. C. p. 13.
uNam ut demus, aliquid varietatis a temperamento individuorum,
et tractandi ratione proficisci, nihilo minus adeo aequabilis ab sibi
ubique similis est Naturae ordo in producendis morbis ut in diversis
corporibus eadem plerumque reperiantur ejusdem morbi symptomata; ac illa
ipsa, quae in Socrate aegrotante observata fuerint, etiam generaliter ad
hominem quemcumque eodem morbo laborantem transferri possint; non
secus ac universales plantarum notae ad omnia ctyusque speciei individua
rite se diffundunt. Qui verbi gratia violam adcurate descripserit, quoad
colorem, saporem, odorem, ac figuram, ceteraque id genus, omnibus
ubique terrarum violis, quae sub ea sperie continentur, historiam illam in
plerieque fere omnibus convenire, facile anim ad vertet.u L. C. p. 17.
Observandum est itaqve, quod si humores vel diutius quam par est
in corpore fuerint retenti (quia scilicet natura eosdem concoquere nequeat,
ac deinceps expellere) vel ab hac aut illa aöris constitutione labem
mor-bificam contraxerint; vel denique contagio aliquo venenato infecti in
ejusdem castra transierint; his inquam modis et his similibus, dicti humores
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
